Hemma i Sverige igen

Vår tid i Thailand är nu slut. För den här gången. Nu sitter jag här i Sverige, på Värmdö närmare bestämt och summerar det hela. Vi hade de två första dagarna i veckan i Thailand. Mycket handlade igentligen bara om förberedelse och packning. Samtidigt har människor runtomkring börjat inse att vi faktiskt skulle lämna landet. Många har kommit och hälsat på för att ta adjö.

Sista dagen, i tisdags den 24:e hade vi i stort sett hela dagen på oss. Planet skulle inte gå förrän 23:25 på natten. Ett av de saker som kändes mest värdefullt var att få ta adjö av våra vänner Baporn och Long ton, Karins moster och hennes man. De var för dem vi kom och hade undervisningen. Att vi har samlat så många fler kändes bara som en bonus. De blev ju frälsta för sådär kanske 6 år sedan och man ser verkligen en genuin omvändelse hos dem. De vill leva för Herren och utifrån sina förutsättningar känns det som att de bär sig själva i tro. De är risodlare. Det är ett hårt arbete i Thailand. Rispriset har legat lågt vilket gör det svårt för bönderna att få en anständig försörjning för det. Missväxt och förstörelse genom regn och oväder blir också ett stort ekonomiskt bortfall för dem. Detta har drabbat dem några gånger. Senast nu i vintras när vi kom. I december blev det berättat för mig att det hade varit missväxt. Jag tog då min Bibel och begav mig till dem. Jag och Long ton åkte motorcykel ut till risfältet där Baporn höll på att tröska. Utifrån 5 Mos 28 där förbundets välsignelser och förbannelser står började jag be och bad utifrån välsignelserna att samma välsignelse skall drabba Baporn och Long ton eftersom de genom Jesus står i förbund med Gud. Det som känns så roligt med det här är att man kan be så bokstavligt utifrån texten. Bibeln är ju i mångt och mycket framväxt ur en dåtida jordbrukskultur så mycket i texten handlar just om odling vilket det samma gällde här där vi var. Efter en stunds bön och ett bönevarv runt en av åkrarna så åkte vi därifrån. Nu efteråt har Long ton berättat att det har växt jättbra där. Sådant är kul att höra och ger en tacksamhet till Gud.

Nu har vi känt på den svenska temperaturen under några dagar och upplevt vädret. Det har varit både sol och regn här. Att det har regnat här är inget ny upplevelse för oss. Det har regnat ganska mycket i Thailand den här våren. Däremot kommer inte Sverige upp på den nivån av skyfall som kommer i Thailand. I övrigt får vi klä på oss. I princip inget av de kläder vi använt på barnen i Thailand funkar här än så länge.

I Onsdags kväll, den 25:e landande vi på Arlanda. Att vi just nu bor på Värmdö beror på att vi bor hos svärmor tills vi får tillbaka vår egen lägemhet i Huddinge i mitten av juni.

Det är så många tankar som flyger runt i ens huvud. Mycket att vara tacksam för. Jag tänker på alla fredagskvällar som vi samlats för bön och undervisning. Jag känner mig väldigt tacksam för den öppna dörr till församlingen som vi fått. Jag tänker också på alla de människor vi lärt känna. Naturligtvis har vi lärt oss mycket också. Vi inser att åka iväg så här en begränsad tid när Karin är gravid har ett pris. Att huset där vi bott också har varit en byggarbetsplats har inte alltid känts så lyckat det heller. Vi har haft folk runtomkring oss hela tiden vilket är positivt ur många aspekter men som också tar på krafterna väldigt mycket vissa tider speciellt om man har barn i 1 - 3 års åldern samt en gravid fru.

Detta är saker man får ta med i utvärderingen och se hur man gör annorlunda till nästa gång. Just nu den närmaste tiden är det ju barnafödande som gäller för mig och Karin. I juli kommer vår son. För det blir en pojke, det har vi kollat upp. Vad som händer sedan i höst och till nästa år vet vi inte just nu men vem vet vilka dörrar som kan öppnas. Men det blir en annan historia att berätta.

Tack alla ni som har läst och följt oss via den här bloggen eller på något annat sätt.

Mvh Holmgrens

Baporn, karins moster



Long ton, bredvid salomon


Hemma i Sverige igen, på Arlanda

Bra - in i det sista

Jag skrev i början av vår tid här i Thailand att jag skulle försöka få till någon form av artikel om Thailands kristna historia. Det har inte visat sig så enkelt. Och mycket annat har kommit emellan. Men nu så här absolut inpå slutet skall jag försöka mig på en mycket liten text om missionen under Thailands historia. Jag har inte haft särskilt mycket litteratur att tillgå. Men organisationen OMF (Overseas Missiononary Fellowship) som jag har skrivit om tidigare skriver lite om historien i Thailand på sin hemsida.

De första missionärerna kom till Thailand 1828. Det var dock inga långtidsmissionärer som grundade något bestående. Tolv år senare; 1840 fanns ett starkare understött missionsarbete. Det skulle ta dem 19 år att få se frukt av sitt arbete i fom av dop. Thailands tidiga missionshistoria kantas av svårigheter. Det var inte lätt att se thailändare omvända sig. Förföljelse, både offentligt och individuellt och ett stort omlopp av missionärer gjorde att kyrkan växte mycket sakta om än alls. Norra Thailand var faktiskt den del där evangeliet fick starkast fotfäste i början.

En anledning till den tröga starten kunde också vara att väldigt mycket mission riktades till kineser (det bor många kineser i Thailand, nu ca 10% av befolkningen) och därför blev också många kineser frälsta - men inte thailändare. 1852 startades den första kristna skolan. När man verkligen började nå thailändarna på deras eget språk och deras kultur började frukt komma. En missionär som kom att betyda en del var en man vid vid namn McGilvary som såg thailändare komma till tro mot slutet av 1800-talet.

Idag är atmosfären en annan och efter mer än 180 år så är det betydligt öppnare att predika evangeliet. Dock skall det tilläggas att tillväxten i landet är sparsam men dock en tillväxt. Antalet kristna ligger på runt 0,5 - 06 % och man har räknat på att det sker ungefär en ökning av 4 % per år.

Nakhon Sawan Church som vi går till firar 40 år i år och de säger att de var den första församlingen i staden. Det säger ju något om den färska missionshistorien i Thailand.

Källa: http://www.omf.org/ samt spridd undervisning från omfkonferens.

Denna sista hela vecka i Thailand har varit förhållandevis lugn. Men i fredags den 20 maj hade vi ett sista (för oss) möte i vårt hem. Och döm om vår förvåning när det kom flera stycken. Här hade de engagerat sig för att sluta upp kring oss så här sista gången. Hela 12 stycken, plus ett par stycken som inte tror vad jag vet. Det kändes riktigt lyckat. Jag höll en avslutande appell/undervisning som jag skrev ner för några veckor sedan med spridda tankar utifrån Apg 20:17 - 35 där Paulus har ett avskedstal till församlingsledarna i Efesos. Jag sammanfattade vårt arbete under denna tid och skickade också med dem uppmuntran och vägledning inför framtiden. De tog emot det med tacksamhet, det märktes, speciellt hos somliga.

Idag, söndag den 22 maj tog vi också avsked av församlingen genom ett kort vittnesbörd på

Gudstjänsten. Det märks att det finns ett hjärta oss emellan och vi vill verkligen komma tillbaka och det känns som en öppen hand från dem.

Dagen var inte slut efter det. Det skulle komma att hända mer. Vi blev hembjudna till en av församlingsledarna och hans fru. Han var dagens förkunnare och han hade naturligtvis förkunnat om Jesu återkomst, med tanke på dagens datum - 22 maj, dagen efter ett visst omdiskuterat datum. Just det; jag skall kommentera lite om det igen.

Jag skrev ju på den här bloggen den 17 januari om en man som jag mött som påstod att uppryckandet skulle ske igår. Ja, jo jag har sett att det har uppmärksammats en del i svensk media men för ett par veckor sedan verkade det inte som att någon visste något. Jag har inte råstuderat detta fenomen här men vår vän församlingsledaren som vi var hembjudna till sa att det var bara en som drev detta här i Nakhon Sawan - han, den mannen. Han hade inte lyckats övertyga någon mer. Det var ju tur. Det skall ha varit något team från USA här men tydligen bara på ett kort besök och vår vän visste inte när. Så tydligen har ändå inte läran fått så stort genomslag här i Nakhon Sawan i alla fall som vi var rädda för. Att denne man, som tillhört församlingen och varit en av dess förkunnare, lyckats göra en hel församling upprörd och kanske till en viss del förvirrad är helt klart (mest upprörd).

Våra vänner hämtade oss för att vi skulle åka med dem hem och de skulle "bara göra ett ärende först". Det visade sig att det inte var vilket ärende som helst. Vi åkte till en bakgata där det stod en bil (se nedan) som tillhörde just mannen som spridit läran. Hans egen fru hade bett dem åka dit och ta ner "reklamen" som stod där. Det var en text med just om domedagen den 21 maj. Åh vilken njutning det var att få riva ner detta!

För att runda av det hela lite så har jag själv ingen kontakt med mannen. Vad jag förstod så hade han slutat jobba (lite osäker uppgift) för att jobba med detta och nu bodde han i Bangkok. Hans fru trodde inte heller på detta budskap så henne har vi sett i församlingen under våren. Våra vänner här sa att de önskade att han skulle omvända sig och komma tillbaka till församlingen.

Det skulle jag också önska, ärligt. Hoppas bara han kommer till den punkten. Man måste också komma ihåg att det mest kontroversiella och allvarliga i den här läran från USA är att församlingens tid är ute och Satan verkar, på uppdrag av Gud i församlingen. Det har skrivits om "sant troende" (dvs de som kan läsa Bibelns bakomliggande text om domedagen, uppryckandet och när detta skall ske) osv. En exklusivitet som kan vara svår att erkänna om man nu ser att läran är fel. Men där är också viktigt att vi andra förlåter och har öppna händer för dem som sant omvänder sig och ber om förlåtelse. Det som är väldigt intressant och roligt är att denne man ringde till vår vän som är församlingsledare, vet inte när, om det var i natt eller under dagen och erkände att han haft fel och bad om förlåtelse för den skada han kan ha orsakat i församlingen.

Min bön och förhoppning är att församlingen och speciellt församlingsledningen skall hantera detta, ifall ett återvändande blir aktuellt, på ett kärleksfullt och sunt sätt.

Slutligen för att återgå till dagens predikan, som naturligvis var en motpredikan mot nämnda villolära så höll vår vän upp en broshyr han fått; att Jesus skall komma tillbaka 2022! Jag säger då det; knappt har något slutat förrän nästa tar vid. Men det är väl sådana här saker vi ständigt har att kämpa med.

Det blev ett långt inlägg det här. Men så är detta det näst sista jag skriver också. Jag har förstått att det är fler som läser denna blogg än vad jag anat eller spekulerat i. Det är klart att bloggen är en sorts envägskommunikation; rapport från Thailand. Samtidigt skulle det vara skönt om det inte bara var så. Ibland vet man inte om man skriver till en "publik", alltså till någon eller några, eller om man bara skriver för en vägg. Det finns inget tvång att kommentera, absolut inte men tänk dig att du talar med någon och personen inte säger ett dugg. Är han/hon för dig eller emot dig?

Det vore kul att få någon feedback, bara ett "hallå" eller "kul att läsa från dig". Kan vara jättekort eller längre, och inte bara från "Anonym" utan med namn. Till och med kritik är okej, bara det framförs sakligt och med respekt. Så jag bara undrar: "hallå? finns det någon därute i cyberrymden?"

Ha en skön vecka nu. Kommer snart och känner på den svenska värmen. Sista inlägget kommer i nästa vecka. Mvh Holmgrens

Fredagsmöte (Foto: Yupin Holmgren)

Foto: Yupin Holmgren

Bilen med plakaten och dekalerna. Våra vänner är här i full färd med att dra bort en dekal.

Även på engelska fanns budskapet på.

Inget speciellt. Eller kanske?

Veckan har flutit på med allt vad slit och släp och vardagsrutiner som annars. Karins mage växer så det knakar det märks verkligen på henne. Och det bli jobbigt för henne. Vi reser hem när hon är i 35:e veckan vilket är näst sista veckan som man får flyga med Swissair som är det bolag vi flyger med.

Men nu i veckan blev det klart med Karins medborgarskap här. Hon är nu thailändsk medborgare (och svensk). Det blir bra. Nu behöver inte hon tänka på något som har med visum att göra när det gäller att resa tillbaka hit. Och hon får jobba i landet också. Det har varit en del pappersarbete och en del intervjuer, framförallt med Karins mamma som har fått intyga att hon och hennes syskon verkligen är hennes barn. Har man en förälder som är thailändare är det mycket enkelt att själv bli det oavsett om man bott i landet en längre tid eller inte. Nu har de ju gjort det och talar dessutom språket alldeles flytande. Det innebär också att det blir lättare för mig som man till henne och våra barn att skaffa närståendevisum och kan då stanna åtminstone dubbelt så länge som den här gången.

Idag söndag den 15 maj har jag predikat igen i församlingen i Nakhon Sawan. Jag fortsatte på temat ”Förbundet med Gud” och tog exemplet med förbundet mellan David och Jonathan från 2 Samuelsboken kapitel 9 som en bild på vad Gud har gjort i förbundet med oss genom Jesus.

David frågar där om det finns någon kvar av Sauls hus som han kan visa godhet mot för Jonathans skull. Det fanns en son kvar till Jonathan och han hette Mefiboset. David kallar på honom och säger till honom att inte vara rädd utan allt som hans farfar Saul ägde av mark skulle han få tillbaka och han skulle få tjänare som tog hand om marken. Plus detta fick Mefiboset äta vid kungens bord som en av kungasönerna. Från att ha varit rädd och gömd blir nu Mefiboset upphöjd som en kungason. Det hade inte så mycket med Mefiboset som person att göra. Vad det handlade om var att hans pappa råkade ha ett förbund med kungen. På samma sätt kan vi se på förbundet med Gud. Gud Fadern kan fråga: ”Finns det någon som jag kan visa godhet mot för Jesu skull.” Då kan Jesus föra fram en person och säga: ”Den här personen har jag dött och uppstått för och han eller hon tillhör nu mig.” Då kan Gud Fadern säga: ”Jag vill visa godhet mot dig och ge dig förlåtelse, upprättelse och befrielse”. Det handlar inte om vi har förtjänat det eller inte utan pga. av att Han; Jesus var lydig ända till döden på korset. Detta en kort resumé av min predikan. Karin tolkade och hon gjorde ett väldigt bra jobb och många förstod hennes tolkning och någon sa att det var en ”thailändska som berörde på djupet” ungefär. Men så ser hon ju inte ut som en thailändare så vet man inte vem hon är så kan man bli mycket överraskad över hennes thailändska förmåga.

Som en liten aslutning vill vi berätta om våra barn. De anses som väldigt ”exotiska” här i thailand. Speciellt Salomon som är blåögd och rödhårig; mycket unikt här i Thailand. Folk flockas här och där så fort de ser honom och vill ta och känna på honom. Vi som är ”utlänningar” anses ju ”fina” här(!) Jag förstår ju inte så mycket thailändska än. Det har hänt att vi har gått på stan. Jag har inte hört något speciellt det är för mig bara en massa ljud runtomkring. Men Karin hör vad folk säger. Vi kanske har gått förbi en butik där det funnits folk eller en folksamling och Karin har sagt: ”Hörde du vad de sa?” ”De sa: Åh, vilka söta barn och vilken snygg man” Och så ler hon. Jag med. Det är till att sträcka lite på sig. Thailand är ett bra land om man som mig vill känna sig lite snygg, åtminstone någongång :-)

Ariel å sin sida har en förunderlig förmåga att få glass när hon vill det. Denna söndag på Gudstjänsten efter att jag predikat så kom hon fram till oss där vi satt och sa att hon ville ha glass. Munnen var kladdig av vad som såg ut som glass (Hon hade fått av någon). ”Men du har ju fått glass" sa vi. Senare efter Gudstjänsten i kyrkan sa hon att hon ville ha glass igen och vi sa något i stil med att hon får lugna sig lite. Strax efter kom hon med en glass. Då hade någon snäll person i församlingen köpt ut en glass åt henne. Lite senare efter det kom hon med en glass till! Då var det Emil (Karins bror) som köpte en till henne! Hon vet hur hon charmar till sig glass, det är en sak som är säkert!

Ha en skön vecka.

Ett liv fullt av förändringar

På något sätt så inser man här i Thailand hur fort förändringar kan komma och hur förgängligt allt är om man skall använda ett något gammalt språk. Det är naturligtvis inte annorlunda i Sverige men här märker man det på ett annat sätt eftersom vi är här en begränsad tid och när saker händer här så tycker man det sker snabbt och tätt.

Karins morfar, som är 87 år har ju åkt in på sjukhus, det har jag skrivit om tidigare. Han har inte blivit bättre. Det är långt över en och en halv månad sedan han åkte in. Han fick andningssvårigheter i samband med regntider här i mars månad och tydligen också en stroke i samband med det. Han har tappat nästan hela talförmågan och kan inte gå själv längre. Med så mycket sängliggande som det har blivit för honom är det inte konstigt att man tappar förmågan att gå. Han kom hem nu i måndags men åkte in dagen efter igen.

Man ser ändå en pigghet i ögonen och en viss klarhet hos honom men det är säkert väldigt jobbigt för honom med slangar hit och dit in i kroppen. Detta gör att det blir en väldig ruljans här hos oss på dagarna med daglig färd för morfars barn inklusive min svärmor som nu är här in till sjukhus med ständig vak vid hans sida. Inget är exakt sig likt sedan vi kom tillbaka från vår tre veckors resa i mars-april.

En annan nära vän till Karins familj, medlem i församlingen och som hjälpt oss mycket, har upptäckt en tumör bakom ögat och skall åka till Bangkok nu i veckan för operation. En tumör låter inte som något man skall leka med men det verkar som att chanserna är stora för att operationen skall gå bra.

Men man ser hur något som man tar så för givet plötsligt visar att det inte är säkert att det kommer att förbli så. Det vore alldeles för tidigt om något skulle hända vår vän som är tandläkare. Han har gjort så mycket för Guds rike och har verkligen ett generöst hjärta när det gäller att ge.

Det känns som att vår absolut sista tid här blir en liten turbulent tid med mycket förändringar. Det skapas mycket känslor också, speciellt bland barnen, dvs. min svärmors syskon emellan.
Det har inte riktigt fungerat att ha samlingar på fredagar (naturligtvis mycket pga. av morfar) men vi hade en liten bönestund nu i fredags för våra vänner och anhöriga.

Däremot tycker jag att relationen till församlingen har känts starkare och att ett grundförtroende för framförallt mig har växt, Karin kände de ju tidigare och en förtroende fanns där redan. Denna öppenhet känns jättebra. Kanske något som kan växa sig starkare inför framtiden?

Och nu på söndag den 15 maj är det dags att predika på Gudstjänsten igen vilket jag ser fram emot MYCKET.

Trots detta så ser vi ljust på tiden som är kvar. Ha en bra och välsignad vecka.

Mvh Holmgrens

Nakhon Sawan igen

Fem dagar i på konferens i Bangkok är över. Det var dagar fyllda av Bibelläsning, teologisk reflektion och strategi för evangelisation, allt under ett gemensamt ämne: församlingsplantering. Det var länge sedan jag fick så mycket undervisning om församlingsplantering. Inte sedan jag gick Bibelskola på TMU:s Bibelskola Livskraft på 90-talet har jag fått så mycket om detta. Men jag gillar OMF:s tydliga vision: att utbreda Guds rike genom att plantera nya församlingar.

Naturligtvis gör denna korvstoppning att man blir trött efter några dagar men det var roligt att få vara med. Jag fick veta att den protestantiska kristna församlingen det senaste växer med ca 4% per år i Thailand. Det kan låta mycket och i förhållande till sin nuvarande storlek är det en välkommen stegring men än så länge utgör de kristna bara ca 0,5 - 0,6 % av Thailands totala befolkning. Det är ju inte så mycket.

Jag fick träffa en del av missionärerna här och någon hade jag träffat tidigare så här fanns vänner sedan förut. Jag var farscinerad av att flera varit här under många år (en dam som levt här 35 år), lärt sig thailändska riktigt bra och visste så mycket om kulturen som de gjorde.

Fredag kväll var jag tillbaka och kunde ta det lugnt samtidigt som "hålligånget" med barnen började igen.

Nu börjar en ny vecka och det är dags att börja planera ny undervisning för fredagsgruppen igen. Jag har insett att det inte är så många fredagar kvar, 3 st. Vi passerade en-månadersstrecket förra söndagen innan vi åker tillbaka till Sverige. Nu är det bara drygt 3 veckor kvar. Men än är vi inte hemma än och än kan man göra mer.

Eftersom jag inte hade någon bild förra veckan så får ni här se en från förra söndagen när jag predikade i Nakhon Sawan-kyrkan.

Ha en skön vecka.

Mvh Daniel med familj

Daniel predikar om blodsförbundet på påskdagen den 24 april, tolkad av Will Sriyootagraj till höger. Foto: Nana Qinyanna

Paskveckan

Ytterligare en intensiv vecka har gatt. En varm sadan. Vi har inte varit valdigt noga med att kolla pa termometern men strax under 37 grader har vi varit uppe i, i skuggan. Mycket av veckan har som vanligt handlat om att pussla ihop vardagen sa att det fungerar med barnen. En omstandighet som skedde var att jag skulle ta ut pengar fran en automat och automaten lyckas inte trycka ut kortet tillrackligt sa att jag kan fa ut kortet. Efter tre forsok, tror jag sa tar maskinen tillbaka kortet och dar ligger det. Ett besok pa en bank och en del telefonringningar senare lyckas vi tala med nagon som forklarar att de inte vet, av sakerhetsskal formodar jag, nar exakt maskinen oppnas. Men de tar Karins nummer och lovar att ringa upp sa fort de har kortet. Tva dagar senare ringer de att de har kortet. Phu!

I fredags var det langfredag och det var kvallsmote inne i kyrkan. Vi fick folja en procession med "Jesus" i spetsen, barandes pa ett kors, slagen av soldater bla. Val uppe i moteslokalen var det en stund av sang, i lite dova toner. Sedan var det personliga vittnesbord och jag ar fortfarande positivt overraskad hur fria medlemmarna ar pa att ge egna vittnesbord och verkligen visa sin beroring av Gud. Mot slutet var det nattvard.

Pa paskdagen var det sa dags for mig att predika pa Gudstjansten. Jag predikade om forbundet, alltsa blodsforbundet for att forsta bakgrunden till Jesu dod pa korset och vad Hans uppstandelse betyder. Det hela kandes valdigt bra och min tolkare gjorde ett valdigt bra jobb. Det var hennes forsta gang som hon tolkade pa en Gudstjanst i forsamlingen och hon ar i 20 arsaldern tror jag. Aven om hon ar validgt duktig pa engelska sa var hon inte helt van, vilket i princip ingen ar har nar det galler engelska. Det ar inte manga som kan engelska, vare sig unga eller gamla.

Det verkade som de gillade vad de horde for nastan direkt efter att Gudstjansten var slut fick jag fragan om nar vi lamnar Thailand. Detta for att veta nar de kunde planera in en ny predikan for mig. Sa den 15 maj predikar jag pa Gudstjansten igen. Det kanns roligt.

Senare pa eftermiddagen tog jag en minibuss ner till Bangkok och har ar jag nu. Jag skall vara med under 5 dagar pa en konferens om forsamlingsplantering som halls av en organisation som heter OMF: overseas misionary fellowship, en organisation som startade med mission riktat mot Kina men som sedan har spridit sig och nu har syd-ostra Asien som sitt arbetsfalt. Vi har kommit i kontakt med dem via medlemmar i forsamlingen eftersom vi har talat om att hitta vagar till att kunna forstsatta jobba i Thailand. Vi har varit i kontakt med OMF tidigare och vi fick nu en inbjudan att vara med pa denna konferens for att lara kanna organisationen mer och forsoka fa tid att prata mer om ett eventuellt framtida samarbete skulle kunna ske och i sa fall hur det skulle se ut. Men an sa lange ar det for tidigt att saga nagot mer. Allt skall provas. Mer information om OMF: www.omf.org

Sa aterigen forstar ni varfor jag inte har nagra punkter over a a o nar jag nu anvander en thailandsk dator.

Ha en skon vecka.

Mvh

Värme och intensivitet

Det är varmt. Dock inte vad det kunde ha varit. Vid den här tiden kan det vara över 40 grader här. Jag har inte varit jätteflitig att kolla på termometern men 33 - 35 grader ligger vi på i alla fall. Och inte nog med att man blir slö av detta och helst vill ligga och bara pusta, man har barn i en av sina mest aktiva åldrar också. De skriker och är missnöjda, drar i olika saker så att man måste vara på alerten nästan jämnt och sölar ner vid bordet. Dessutom ständig trots och allt som tar tredubbel energi att utföra pga av det. Salomon har ju varit i en ålder där han kan gå och gärna utforskar så mycket som möjligt. Han är om någon vecka precis 1,5 år. Men man kan inte släppa honom ur blicken utan måste finnas där. Det tar på krafterna. Ariel är ändå såpass stor att hon kan springa ut på gården själv och leka självständigt. Hon är mycket lättare på det sättet. Men nu har Salomon växt ytterligare lite till och verkar vara lite, lite självständigare än förut. Vi har märkt det under vår resa, speciellt efter sjukhustiden. Han kan faktiskt leka lite mer självständigt nu än förr och det går att, med observation, låta honom få leka lite mer på egen hand. Jo, nu känns det som en liten belöning. Det som är lite tråkigt är att Ariel som jag skrev om tidigare hade slutat med blöja på nätterna. Det höll bara ett tag. Nu sedan ett bra tag tillbaka (har bara inte skrivit om det tidigare) har vi fått ta på henne blöja igen när hon skall sova. Hon verkar inte precis ha någon brådska heller att ändra på detta. Hon föredrar blöja när jag försökt att inte ta på henne. Saker som är lite roligare då, fast jag hoppas ni alla förstår att vi inte förfasar oss över detta ovan. Vi är så glada för våra barn men det kostar kraft att ta hand om dem, och det vet alla föräldrar, speciellt när det inte är i svenskt väder. I fredags körde vi ett möte och det kom folk. Vi var 9 vuxna. Två av dem var faktiskt inte aktivt troende och de hade kommit spontant. Det var roligt. Jag undervisade utifrån överskriften "Du kan höra vad Gud säger" där jag utifrån Joh 10:1-6 visade att vi som troende, fåren till den gode herden har en förmåga att höra herdens (Jesu) röst. Jag undervisade från grunden hur man kan höra Guds röst och tog några vittnesbörd och det verkade som att det landade hos åhörarna. Speciellt när jag tog de personliga vittnesbörden, då var det fler som lyssnade och det är ju så, när vi lägger ut Bibelordet utifrån verkliga händelser då blir det greppbart för människor på ett annat sätt. Nu ligger ännu en ny vecka framför. Det är påskveckan. På fredag är det möte inne i kyrkan så då har vi inget här. På söndag, påskdagen är det jag som skall predika på Gudstjänsten där. Det skall verkligen bli roligt och jag känner mig "taggad" och inspirerad. Samtidigt är det lite spännade att det är första gången där. Så det är det jag kommer att förbereda mig på under den här veckan. Önskar er alla en välsignad vecka. Mvh Holmgrens

Tillbaka till Nakhon Sawan

Nu är vi tillbaka till Nakhon Sawan igen. Det märks väl på att jag kan använda å ä och ö igen (vi har vår svenska bärbara med här). Precis tre veckor var vi borta. Det är länge. Det var i onsdags kväll, den 6 april på kvällen som vi kom. Vi har inte precis kommit tillbaka till samma rutiner som innan än. Vi är rätt så många som bor här i vårt hus just nu. Vi har med oss mina föräldrar som stannar här till och med onsdag och flyger tillbaka på torsdag. En av Karins mostrar som bor i Sverige har kommit och hälsat på, med sin fästman. Dessutom har Karins morfar åkt in på sjukhus pga. andningsbesvär så de vakar med honom större delen av dagarna. Inte så att han ligger för sitt yttersta men visst är det allvarligt att inte kunna andas ordentligt. Läget är ändå stabilt.

Så hemskt mycket har inte hunnit hända än. Vi planerade ett möte i fredags och jag skulle undervisa men lite sjukdom och annat förhinder gjorde att ingen kom så vi ställde in det. Vi satsar på nästa fredag och hoppas på en bättre uppslutning då.

Eftersom jag tyvärr inte har kunnat sätta in några foton under den tid vi varit borta så kommer här en kort kavalkad:

Ariel och Noah (Olofssons son) badar i poolen vid hotellet i Khao Lak.

Salomon på sjukhus i Bangkok

Tillsammans med Daniels föräldrar Ulla och Roland i Singapore

Elefantshow i Bangkok. Ariel försöker mata en av elefanterna med banan.

Mvh Daniel med familj.

Besok i Singapore

Skriver fran Shangri Airport i Singapore. Fick lite tid over och har fanns fritt internet sa det blir en liten kort halsning. Eftersom det var dags att fornya vara visum sedan vi gjorde det i Burma sa var vi nu denna gang over till Singapore. Det var 4 dagar av en ganska ordentlig varme, en sadan som vi varit utan en liten tid eftersom Bangkok tidigare hade svala vindar. Singapore ar en livlig stad, byggd pa hojden. Skyskarpor finns det gott om. Detta beror till stor del pa att landet ar sa litet sa att man maste bygga pa hojden ocksa. Det ar bra mycket dyrare har an i Bangkok och mer vastinfluerat. Engelskan ar ett av de officiella spraken sa det ar latt att ta sig fram. Igar lordag besokte vi en s.k "megaforsamling": City harvest Church med pastor Kong Hee som predikade, kand fran Europakonferensen i Sverige. Det var ett riktigt bra mote. Troligtvis stannar vi nagra dagar till i Bangkok eftersom vi knappt sag nagra sevardheter innan pga Salomons insjuknande. Han ar i princip frisk nu men 2 natter pa sjukhus med diverse mediciner som tex nagon typ av antibiotika tror jag, gor att han ar bra nu men nagot trottare. Skriver mer nasta vecka nar vi med storsta sakerhet har kommit tillbaka till Nakhon Sawan igen. Mvh familjen Holmgren

Bangkok

Det blir ett kort inlagg denna vecka. Vi befinner oss nu i Bangkok. Vi kom hit fran Khao Lak i torsdags den 24 mars da vi skiljdes at fran Olofsson som vi haft en underbar vecka med. Dagen efter pa fredagen motte jag upp mina foraldrar pa flygplatsen, drygt 8 timmar forsenat som kom for att besoka oss. Vi hade tajmat deras ankomst med var resa och narvaro i Bangkok sa att vi kunde traffas har och kika pa huvudstaden ett tag sa att de fick se det. Det ar deras forsta visit i Thailand. Nu pa torsdag den 31 mars flyger vi till Singapore och ar dar over helgen och kommer tillbaka pa sondag da vi troligtvis aker direkt tillbaka till Nakhon Sawan igen, tillsammans med mina foraldrar som ar kvar till den 14 april. Att vi aker till Singapore beror i forsta hand pa att det ar dags att korsa en grans igen for att fornya vara visum. Singapore lockade sa det blev det. Jag hade lite smatt pratat om att vi kunde bege oss till Kambodja men for er som inte vet sa ar det lite spant lage mellan Thailand och kambodja pga av en incident sa vi tog inga risker. Innan jag avslutar sa vill jag garna be om forbon for Salomon. Han har akt pa en magsjuka i lordags natt och haller pa an. Han har valdigt svart att behalla vatska kvar i magen. Han kraks upp det valdigt ofta. Vi ar inte oroliga, han far vatska i sig och han har en viss energi trots trotthet men fortsatter det sa soker vi nog upp ett sjukhus for observation under tisdagen. Tills vidare, allt gott och Guds valsignelse Daniel

Handelserik vecka

Det har varit en intensiv men rolig vecka. I sondags fick vi sverigebesok. Det var vara vanner familjen Olofsson fran Hono pa svenska vastkusten som kom och halsade pa. Vi larde kanna varandra nar de bodde i Stockholm och vi allihop var aktiva i Citykyrkan. Med buss fran Bangkok kom de till Nakhon Sawan pa eftermiddagen. Nu blev det fullt hemma med 4 energifulla barn. Vi har barnen i princip samma alder. Det ar alltid lite kaos i borjan med nya platser och jetlag.

Nu skulle vi vara tillsammans under ca 1 och en halv vecka med start nagra dagar hos oss. Det blir naturligtvis ett halligang pa dagarna med alla barnen och man skall visa runt. Pa kvallen pa mandagen akte vi spontant, lite oforberett till cellgruppen i Graeng Gray; jag, Jakob och Emil. Dar holl jag en inledning utifran 2 Tess 2:1-5 om att i den sista tiden inte bli radda och borja tvivla utan tro pa det enkla budskapet om Jesus. Det ar det som kommer att radda oss. Det ar kul att se responsen, for de responderar verkligen. De tog upp det har med laran om uppryckandet den 21 maj och hur de hade mott denna forkunnelse (se tidigare inlagg Nar kommer Jesus).

Jakob utgick fran Daniel 3:1-30 om att betala ett pris for att komma dit man skall komma med Gud och vikten av att sta fast i Gud. Det blev forbon med handpalaggning efterat och manniskor syntes berorda.

Dagen efter var det mote hos oss. Vi hade bestamt att ha motet pa tisdag istallet for fredag eftersom vi aker i vag ett tag. Som gastpredikant var det Jakob som undervisade utifran Luk 5:1-11 om att lata Jesus komma in i var "bat" varan vardag, vara jobb och anvanda oss. Han tog ocksa upp att samma kraft som vackte Jesus upp fran de doda bor i oss.

Motet blev oerhort lyckat och Jakobs predikan traffade ahorarna i hjartat, det marktes. Det fanns behov och en del av dem fick beroring av Gud i forbon, det ar jag overtygad om. Vi var 14 stycken, fler an i fredags.

Dagen efter, pa onsdagen reste vi ner till Bangkok och flog ner till Phuket dar vi sov en natt innan vi fortsatte till Khao Lak. Och har ar vi nu under en vecka for sol och bad och rekreation. Det ar harligt! Det ar darfor som det bara finns a o utan prickar ovan i min text.

Men aven den har gangen bjuder jag pa en filmvisning. For att se den sa klickar du har.

Ma sa gott!

Jakob och Ruth Olofsson

Arbetet utvidgar sig.

Det sprider sig; ryktet om att jag undervisar och gärna delar ordet, samtidigt som behovet av det också visar sig tydligare. I måndags blev jag tillfrågad om jag ville undervisa samma kväll i den cellgrupp som jag och Emil besökte för ett par veckor sedan. Jag skrev om det i bloggen. Sagt och gjort; snabba förberedelser. Nu hade jag undervisning färdig, ligger några veckor före i förberedelse. Jag tog fortsättningen av undervisningen om Israel som jag skulle ha tagit i fredagsgruppen den där lördagen som inte blev pga. skyfallet.

Vi åkte dit. Varmt som vanligt. Spelar ingen roll om det är dag som natt, varmt och fuktigt. Men vi hade en trevlig måltid med varandra ute och gick sedan in i huset och upp på andra våningen där vi satt i en ring och sjöng och sedan delade jag ordet och Emil tolkade.

På fredagen var det dags för samling igen. Samma dag fick jag veta att det skulle komma sex personer till. Det var gruppen som vi var hos på måndagen som kom för att vara med och stötta upp samt några till. Detta var något som hade diskuterats på måndagen hur grupperna skulle kunna stötta varandra mer. Tre grupper var representerade då, måndag, tisdag och våran på fredagar.

Vi blev 10 vuxna på fredagen. Jag fortsatte undervisningen om den helige Ande och talade om Andligt liv. Jag tog upp om de andliga gåvorna och att Gud kan använda oss för alla Hans gåvor men sedan har vi olika förutsättningar utifrån hur Han använder oss. Vi blir använda olika. Jag tog upp exempel på människor som fungerade i olika gåvor. Slutligen tog jag upp gåvan i att tala i tungor och vad det är och hur det fungerar.

Det är lustigt att sitta där och undervisa en sådan kväll. Det var länge sedan man upplevde detta. Gruppen har nästan tömts på människor en gång för att nu fyllas upp igen. Hurra! Prisat vare Herrens namn!

Samling med måndagsgruppen den 7 mars
Samling på fredagkvällen den 11 mars

Fortsatt fuktig temperatur

Jag noterar att förra veckans inlägg gav en topp uppåt i besöksstatistiken. Mycket berodde på filmen som jag länkade till har jag förstått. Den gick inte dåligt, 46 visningar på en vecka. Det som var lite extra intressant var att filmen hade legat uppe på youtube 5 dagar innan jag tillkännagav på bloggen att den låg ute och då hade den visats redan 9 gånger.

Men kanske att mina tankar från hjärtat, skrivet i själva bloggen också fångade en del intressen? Jag skrev på Facebook att jag uppdaterat bloggen men angav även länken direkt till filmen för dem som ville se utan att gå via bloggen. Trots det så har det varit nästan 70 besök vilket är något fler än på länge.

Det har regnat en hel del även efter att jag skrev förra inlägget. Ett par gånger till säkert vilket har gjort luften väldigt fuktig. Det har inte varit samma brännande hetta under veckan som helhet, ändå har det känts varmt och äckligt. Man är våt över kroppen hela tiden i princip. Vi dricker vatten oftast till lunch och middag och när det kalla vattnet i glaset möter den varma fuktiga luften så blir det vattenimma på glaset och när man lyfter glaset för att dricka så fullkomligt det dryper vatten runt omkring på bordet.

Vi var lite fler än vanligt på mötet i fredags vilket är kul. Det är roligt med nya besökare. Jag har börjat en ny undervisning om den helige Ande, vem Han är och vad Hans uppgift är i det nya förbundet. Fortsätter nästa vecka med Andligt liv som jag har som överskrift då.

Jag har under den här tiden insett vad ambitiösa thailändarna i församlingen är när det gäller att använda Power Point i undervisningen. En timma innan Gudstjänsten är det alltid Bibelstudium av någon. Jag har insett att i princip alla använder detta program när de undervisar och det är inga simpla illustrationer heller. De kan vara hur invecklade som helst, långt ifrån hur vi svenskar kan lägga upp det. Nu har Karin varit på mig att jag nog bör komma igång med min Power Point-presentation till min predikan som är den 24 april. Den bör ju nämligen vara på thailändska så det är lika bra att börja förbereda snart. Eftersom det är påskdagen så är ju ämnet redan klart men detta kvarstår. Jag har inget problem med Power Point i undervisning. Har använt det förr och gör det gärna. Men nu kommer det inte handla om något djupare bibelstudium utan om en söndagspredikan på kanske max 45 minuter inklusive tolkning där visserligen bibelstudiet kommer att finnas med men utformningen mer ligger på att sporra och uppmuntra. Då vill jag helst inte hålla på att trycka på en massa knappar för att visa illustrationer hit och dit. Nåja, hänvisningar till Bibelställena jag kommer att läsa ifrån är ju inte för mycket begärt, det håller jag med om så Power Point i någon form lär det bli. Så blir de väl nöjda.

På återseende

Salomon och Karin på Gudstänsten idag den 6 mars.

Halvtid

Idag den 27 februari är sista dagen på första halvan av vår vistelse här. Nu är hälften gången. Tiden har gått fort, det vill jag medge. Jag minns när vi kom och jag tänkte på när vi skulle resa hem; vad långt bort det kändes. Att vara borta så länge från Sverige var ett litet trossteg. Men dagarna gick och jag minns när jag skrev att första månaden hade gått. Nu känns det inte alls som en utmaning på samma sätt att vara borta så här länge. Ett halvår är inte så fasligt länge faktiskt. Inte om man tänker att man skall jobba med något beständigt. Nu är vi ju inte här denna gången för att bygga något beständigt på det sättet. Detta har mest varit en liten försöksperiod för att se hur det är att bo och leva i Thailand samt få vara till en tillfällig välsignelse för de troende här. En test och rekognoseringstid helt enkelt.

Den vision jag hade på hjärtat när jag reste hit var att få vara till hjälp specifikt för en moster till Karin och hennes man som blev frälsta för drygt 5 år sedan och som längtade efter att vi skulle komma. Det fanns visioner om att starta en församling här när vi kom, det gör det fortfarande, men det kanske skall förtydligas att det inte var min egen vision från början. Det är naturligtvis inget jag är emot, självklart inte, men visionen låg hos en annan och det är inte så lätt att kliva in i en annans vision så där rakt av. Dessutom har vi insett att tiden inte är riktigt mogen för det än med tanke på ”medlemmarna” i gruppen. Det känns också som en lättnad att då veta vad det var Gud gav just mig och Karin och sedan vara trogna i det. Vad som sedan händer här på platsen angående en eventuell församling och om vi skall vara med i det eller inte, det får vi överlämna till Gud.

Både jag och Karin känner att vi däremot mycket väl skulle kunna stanna i Thailand, eller snarare komma tillbaka vid lämplig tid (vi skall ju föda vårt tredje barn emellan). Det handlar snarare om vilken sorts försörjning vi kan leva på i så fall och vad det finns för uppgifter att göra. Var man är på jorden är sekundärt. Att få arbeta för Gud är primärt.

Vi är alltså öppna för en missionstjänst och tycker det skulle vara oerhört spännande att få komma tillbaka till Thailand, och gärna till Nakhon Sawan. Vi har blivit så bra mottagna i församlingen här. Men allt handlar om vilka dörrar som öppnas och som nämnt så har ju bara första halvan gått än. Det finns mer tid att göra på. Och öppnas inga dörrar här för den här gången så vill vi hoppas att dörrar öppnar sig för någon församlingstjänst i Sverige. Låt oss se vad som händer.

Det har regnat två gånger den här veckan. Första gången på två månader vilket har gjort att temperaturen stack ner till runt 26 på morgonen efter. Men snart var det uppe i 33-34 grader igen. Vi har varit uppe 35 efter det också men igår lördag så mörknade det ganska fort på eftermiddagen efter kl 16. Lite efter 16:30 började det blåsa för att sedan regna ihärdigt. Och då menar jag ihärdigt. Det totalt forsade ner. På vissa ställen var det runt en decimeter vatten. Vi fick springa runt och göra så mycket vi kunde för att förhindra översvämning på gården. Vi fick skotta sand och bygga små ”vallgravar” utanför grinden för att inte allt vatten från gatan skulle rinna in. Med en elektrisk vattenpump fick vi pumpa bort vatten som svämmade över i trädgården och garaget var alldeles fyllt av mellan en och två decimeter vatten. Emil gjorde dock ett stort jobb och lyckades ösa ur allt vatten därifrån. På kvällen var det svala vindar. Cellgruppen hade flyttats fram till lördagen men så dök regnet upp och det gjorde att träffen blev inställd även denna kväll och för hela den här veckan.

Men det finns ju flera sätt att berätta hur vi har det här. Ett sätt är genom multimedia. Jag har gjort en liten film, en videodagbok som berättar om vår vardag här.* Filmen är visserligen ca en och en halv månad gammal pga mycket tekniskt strul men är nu äntligen klar. Det mesta stämmer men saker och ting förändras eller varierar. Men det spelar ingen roll, filmen visar vår vardag under januari månad och det var ju en sanning då som vi gärna förmedlar.

Tryck på den här länken.

Mvh Daniel och familjen

* För att se filmen i streamad form (direkt över internet) så behövs nog en uppkopplingshastighet på minst 2 Mbps. I annat fall får man bara vänta tills en ansenlig del är uppladdad innan man man se den utan problem. Filmen är strax över 10minuter så en uppladdningstid på minst hälften är i så fall att rekommendera innan man tittar ordentligt.

Svettigt värre

Den har kommit verkligen! Den där som man trodde skulle dröja lite, lite till. Jag talar om värmen! Som jag skrev om i förra veckan så hade temperaturen stigit nu i februari och det har bara börjat. Det är fortfarande svalt på mornarna men sedan blir det den här täta fuktiga luften som gör att det igentligen inte måste vara speciellt varmt, det är bara svettigt ändå, hela tiden. Nu har det varit uppe i en 35 – 36 grader i veckan och jag vill lova att det känns. Det är inget roligt väder. Det är bara jobbigt. Man vill bara sitta inomhus och inte ens det är roligt och skönt alla gånger. I de här länderna vill man inte ha ”en plats i solen” om man säger så. Och inte är det negativt att hamna i ”skuggan” heller. Jag klagar inte, jag tar hellre det här än -21 som jag hörde att man haft i Stockholm i veckan men jag bara konstaterar att ihärdig fuktig värme kostar på de mänskliga krafterna också.

Jag tycker att jag börjar få en bild av platsen och lite hur samhället runt omkring fungerar. Det händer att jag handlar något själv och använder en väldigt skraltig thailändska, ibland blandat med lite engelska. Men det är ändå thailändska och även små, små konversationer uppstår ibland med vänner som man stöter på. Relationen till församlingen inne i Nakhon Sawan växer och djupnar. Det är planerat att jag skall predika där vid ett tillfälle nu under våren.

I cellgruppen har vi kommit igång med ny undervisning. I fredags undervisade jag om Israel och hur vi skall se på det i Nya Testamentets ljus. Detta ämne skall jag fortsätta med nästa fredag också. Det har lugnat sig något med de konflikter som jag nämnde om förra veckan och som sagt, vi hade cellgrupp hemma hos oss som vanligt. Har ni bett så tack så mycket och fortsätt gärna be för oss.

Nu senast under måndag kväll har jag och Emil varit utanför stan, ute på landsbygden och hälsat på en av cellgrupperna där. Vi var 11 stycken med barn. Vi sjöng och bad och delade ordet. Även jag fick dela ett ord och jag läste 2 Tim 2:1-7 och uppmuntrade dem att arbeta för Guds rike och inte ge upp. Belöningen skall komma.

Denna veckas blogg får avslutas med dessa bilder på min älskade fru och familj som jag så gärna visar upp:

Mvh Daniel

Barnen och Karin myser ihop.

Vi fick chans att gå ut ensamma i veckan. Vi hade 6-årsfirande sedan vi blev ihop, visserligen drygt två veckor försenat men en mysig restaurant blev det.

Första hela veckan i februari

Sedan februari inträdde så har värmen långsamt men stadigt ökat igen. Mätaren visar återigen 30 - 31 grader och det är fuktig värme som ger en kvav känsla. Det kan fortfarande vara lite svalt på nätterna och tidig morgon men ganska snart blir det en täckande värme. Det kan till och med vara lite jobbigt att vara inne på dagarna.

Här märker man av andra värden i livet. Thailand har väl inte Sveriges standard när det gäller bekvämlighet precis men det är nödvändigtvis inte fattigt här, snarare bara enklare. Man behöver inte så mycket till hus här. Det spelar liksom ingen roll om man är ute eller inne, det är varmt ändå. Bortsett från myggen så går det faktiskt alldeles utmärkt att sova ute på nätterna om man vill.

Jag har sett människor som bor i, för oss svenskar, i rena kåkhus. Knappt inga väggar och väldigt lite till inredning. Men de som bor där kan i princip se ut som vilka västerlänningar som helst i frisyr- och klädesväg. Jag trivialiserar naturligtvis inte över läget, det är klart att många inte tjänar "storsummor" på sina arbeten men mycket handlar ju om vad vi spenderar våra pengar på.

Min svärmor, Yupin har berättat att när de bodde här på 80-talet, när Karin var väldigt liten så bodde de i en liten hydda på tomten medan de byggde huset som vi bor i nu. Den tillfälliga hyddan hade inga väggar och alla sov tillsammans. Hon lagade mat vid ena hörnet och regnade det så kunde det regna in. Enligt Emil, Karins bror så var hyddan inte större än kanske 10 - 15 kvadratmeter. Det ni! Vilket liv min fru och hennes familj har levt. Det var ju dock en begränsad tid tills de kunde flytta in i det nya huset.

Och nu är vi här och huset byggs på ytterligare. Emil, som nämnt tidigare har kommit hit i veckan igen. Han är här bla för att övervaka arbetet på huset.

Ni som läser denna blogg och har en bönerelation med Gud får gärna be för vår grupp som träffas på fredagar. P.g.a. både interna och externa konflikter som ganska plötsligt blossat upp så har gruppen nästan tömts på folk. Det är igentligen bara två kvar förutom vi som bor här i huset och de två som är kvar ville inte komma i fredags. Det skall dock understrykas att detta inte har med mig och Karin att göra.

Jag och Emil beslöt oss då för att åka hem till dem och prata med dem. De var så tacksamma för att vi kom och vi hade en väldigt bra stund tillsammans med bön och bibelläsning. Helt klart är vi tacksamma till Gud för den här kvällen och de som vi var hos verkar komma över detta så det lär bli samlingar hos oss igen som vanligt i framtiden.

Det rör om på sig, helt klart men vi är väldigt tacksamma över att få vara i det. Det skall bli spännande att se vad Gud kommer att göra under den tid som är kvar och det är fortfarande ett tag kvar.

I helgen cyklade vi en dag mot risfälten för att hälsa på Ton, morbror till Karin och Emil. Detta är på vägen dit.

Framme. Emil längst till vänster och Ton bredvid till höger.

Korsat gränsen

Nu är vi hemma i Nakhon Sawan igen och det hela börjar gå mot det vanliga igen. Under veckan som har varit har vi som redan nämnt varit i Chiang Mai som ligger i norra delen av landet. Största anledningen är att visumet, som är ett förlängt turistvisum ger oss rätten att stanna 60 dagar i landet, sedan måste vi få en ny stämpel så att vi får 60 nya dagar. Visumet är ett s.k. trippelvisum vilket betyder att vi tre gånger under samma period får resa in i landet. Det ger en sammanlagd tid av 6 månader. Det räcker med att man få en ny in- och utresestämpel så är det godkänt, allt under en och samma dag. Ett vanligt turistvisum, ett sådant man får automatiskt när man som turist kommer in i landet via Bangkok är 30 dagar och inget man måste ansöka om. Eftersom vi från början hade planerat att stanna längre så ansökte vi om förlängt visum på thailändska ambassaden i Stockholm. Detta visum var, hör och häpna; också gratis. Det är bra. Att villkoret är att man lämnar landet två gånger under denna tid kostar ändå. Dessutom hade undertecknad, visade det sig när vi var vid gränsen råkat räkna fel på antalet dagar så vi hade överträtt visumet med en dag. Då får man böta. I det falllet är det 500 Baht (den thailändska valutan) per vuxen och överträdd dag, tillsammans för oss 1 000 Baht vilket i dagsläget ligger på ca 220-230 SEK kanske.

För att gå tillbaka lite i tiden så bodde vi hos några vänner som vi känner sedan tidigare. Chiang Mai är en ”missionärsstad” kan man säga. Här bor många missionärer som antingen jobbar i Chiang Mai eller i övriga Thailand eller har det som bas utifrån arbeten i Burma, Laos, Vietnam eller Kambodja. Vi var på Gudstjänst i en internationell församling. Det var som att komma till Amerika. Å andra sidan förstod jag predikan och den var bra.

Från Chiang Mai tog vi på tisdagen den 1 februari en buss som gick till gränsen mot Burma. När vi väl kom till gränsen fick vi först gå igenom både den thailändska och den burmesiska gränskontrollen. Sedan var det bara att promenera omkring en stund, hur länge man ville. Dock skall det tilläggas att gränskontrollen stänger kl 5 på eftermiddagen och vi ville inte sova över i landet utan tillbaka till Chiang Mai samma dag helst. Så här nära gränsen talar många thailändska även på den burmesiska sidan. Att handla med Baht går också jättebra.

Efter en lunch och lite handling på bazarerna så gick vi mot gränsen igen. Jag fick faktiskt intryck av att det var lite skillnad på standard mellan de båda länderna här.
Jag kan också notera att vi inte var de enda västerlänningarna som var här. Helt klart är detta ett vanligt sätt att förnya sitt visum på. Vi kom att råka sitta bredvid en amerikan på en av småbussarna. Det var inte första gången han gjort detta. Det finns ett myller av regler omkring det här men det är nog ett känt fenomen (vi var ju uppmanade av ambassaden i Stockholm att göra det). Nu har ju vi ett speciellt visum men man bör nog kolla upp om man som vanlig turist har fått 30 dagar via Bangkok och vill göra en sådan här utflykt att vissa små gränser bara ger 15 dagar i visum. Skall man då stanna 3 veckor i Thailand tex, alltså 21 dagar och man gör en sådan här resa i början så kan det ju finnas risk att man får böta när man skall flyga hem för att man trodde att man hade 30 dagar när senaste stämpeln bara gav 15. Mycket siffror men kanske kan det hjälpa någon som funderar på att semestra i Thailand.

Nu är vi i alla fall tillbaka och det har gått bra. Karins svullnad på benet har gått ner om det var någon som bad för det förra veckan men det infekterade såret är kvar.
I fredags undervisade jag om ”den sista tiden och Jesu återkomst”.

Återigen en liten anekdot: Thailändskan går framåt, om än långsamt. I fredags kväll skulle vi bada barnen och hade satt på en kittel med vatten på spisen som skulle värmas upp. Vi har ju inte varmvatten i duschkranen. När det var klart skulle jag ta kitteln och gå med den till badrummet för att hälla i baljan. Då ropade jag ”Lan, lan lan!” vilket på thailändska betyder ”het/hett”. Det räcker att säga så för att varna att man bär på kokande vatten. Nu finns det ju nyansskillnader i språket. Säkert inget problem för dem som kan men för den nye kan det vara svårt. Om man säger ”lan” med uppåtgående ton på a-et så betyder det ”het”. Men om man har en nedåtgående ton på a-et så betyder det något helt annat. Så istället för att säga ”hett, hett, hett!” så råkade jag tydligen säga ”Det spökar, det spökar, det spökar!” Det kanske det gör i detta buddistiska land men det är ett helt annat ämne.

Mvh

Ariel, på väg mot Burma. Floden under delar länderna åt.

Salomon, smått road.

Gränsen mot Burma

Inne i Burma. "City of the Golden triangle" har en dubbel betydelse. Området är känt för att vara världsledande i Opiumodling. Men det är också ett senare begrepp, vilket nog anspelas på här. Två stora floder; Ruak och Mekong flyter ihop här och bildar så en knytpunkt, ett "treriksröse" kan man säga mellan Burma, Laos och Thailand.

På resa

Skriver inget långt inlägg den här gången eftersom vi är på resa norrut i Thailand. Vi är nu i Chiang Mai, hos en familj som vi känner sedan tidigare. Syftet att vi är här just nu är att vi skall åka vidare till gränsen mot Burma nästa vecka. Våra visum kräver att vi var 60:e dag korsar gränsen till ett annat land, är borta minst en dag och sedan kommer tillbaka för nya 60 dagar.

Veckan som varit har varit ganska lugn. I fredags hade vi möte med gruppen och vi sjöng och bad. Jag har sedan förra veckan haft en genomgång av Bibeln som bok, vad den innehåller och hur vi kan läsa den för att förstå den. Förra veckan gick vi igenom GT och nu NT. Nästa vecka är det planerat att jag skall undervisa om den sista tiden och Jesu andra återkomst.

Berättar mer nästa vecka när vi kommit tillbaka till Nakhon Sawan så håll ut.

Jag skulle vilja faktiskt för första gången vilja få skicka ut ett par böneämnen:

• Be att allt går bra vid gränsen till Burma, både när vi skall in och när vi skall ut dagen efter.

• Karin har fått en svullnad vidhöger fot, troligtvis ett insektsbett, be gärna för att det inte förvärras utan går åt rätt håll.

På återseende

Mvh Daniel med familj

Mitt i förkylningstider

Ariel kan mer thailändska än mig. Det fick jag bekräftat i förra veckan. Det har varit väldiga förkylningstider här hos oss. Alla har mer eller mindre varit insjuknade utom jag. Det har varit ett oändligt snörvlande, snorande och febriga nätter, inte minst hos barnen. Karins mormor och morfar har varit väldigt förkylda och ”däckade”. Man bestämde sig för att skicka in morfar till sjukhuset en dag här förra veckan. Han har varit väldigt nere och har dessutom försvagade lungor och luftrör. Även mormor åkte med in och fick en hälsoundersökning. Det var inget mer allvarligt än just förkylning vilket i och för sig kan kännas nog så jobbigt när man är inne i det. De kom hem lite senare samma dag och morfar hade fått bättre mediciner.

Vi brukar försöka göra så, Karin och jag att vi tar barnen varannan morgon så den andre får sova lite längre. Det brukar vara någonstans runt halv sjutiden på morgonen som den förste i regel går upp. Den här morgonen i förra veckan så var det oerhört mycket hostande, och snörvlande i huset. Rätt som det var så ropade Karins mormor och försökte säga någonting. Eftersom jag inte kan thailändska i den graden så förstod jag ingenting och kunde ingenting göra. Däremot Ariel gick in till Karin och väckte henne och sa: ”Mormor vill ha medicin” vilket var just det hon ropade om. Det hade jag ingen aning om. Sorgligt nog fick Karin inte sova så länge den morgonen utan fick trött gå upp och ge mormor medicin. Det var inget akut nödläge för mormor ifall hon inte fått medicin just då men det gick i alla fall fram vad det var hon ville – genom Ariel. Så där ligger pappa i lä.

En liten kul anekdot bara med tanke på det thailändska språket: förra onsdagen var jag med på bönemötet i församlingen. Vid ett tillfälle gick man laget runt för att delge om man hade något eller några böneämnen. När det var min tur lade jag fram Karins morfar, att han skulle bli frisk samt att de (både morfar och mormor) skulle bli frälsta. Ett par dagar senare fick jag veta att man hade råkat översätta det jag sa fel och trott att jag menade att vi skulle be för att Karins morfar att han skulle sluta röka. Så de bad för det. Grejen är bara den att det bönesvaret kom för mer än 20 år sedan.

För övrigt har jag börjar ett undervisningsämne i två delar på fredarna där vi går igenom Bibeln som bok. Gamla och Nya.

En sista sak för er som inte vet: vi väntar vårt tredje barn. Ankomst beräknat till juli.
Mvh

Jag har köpt nya glasögon som jag hämtade ut igår söndag den 23 januari (Foto Karin Holmgren).

Såklart var barnen nyfikna på den nya "saken" så det blev glasögonprovning. Här är det Salomon (Foto: Karin Holmgren).

Och här är Ariel (Foto:Karin Holmgren).

När kommer Jesus?

Efter att vi haft en bra helg med god atmosfär på fredagsträffen med cellgruppen och dessutom en skön Gudstjänst på söndagen började veckan lugnt. Såg fram emot en ny vecka med nya utmaningar, speciellt inför fredagens möte. Veckorna börjar bli innehållsrika, det vill jag ändå medge. I tisdags den 11 januari frågade en av Karins mostrar, som är med i församlingen och i våran fredagsgrupp om jag ville följa med hennes man när han åkte till en av församlingens cellgrupper samma kväll. Vår vän och pastor Phi schit, skule också vara med. Jag tackade ja. Det skulle bli kul tänkte jag.

Cellgruppsmötet på kvällen var hos ett relativt ungt gift par med barn. Mannen kunde lite engelska så det gick att göra sig förstådd. Kvällen kändes fri och det var välsignat. Efter en stund kom det ett annat par i församlingen och hälsade på. De skulle visst låna en sak. De satte sig ner och var med. Mannen som var i 50-60-årsåldern satt bredvid mig och vi talades vid. Han hade bott i Amerika och kunde väldigt bra engelska. Han var väldigt trevlig och öppenhjärtlig men så säger han efter en stund: "Domedagen kommer den 21 maj i år". Han tog fram ett traktat som han tydligen har gjort själv med thailändsk text och en kalender som inte visade längre än till 20 maj nu 2011. "Nu vet vi, sa han, att uppryckandet kommer att ske den 21 maj detta år. Det har uppenbarats" (ej ordagrant återgivet naturligtvis). Vi talades vid en stund och jag sa att jag skall kolla upp det och att jag är kritisk till naturen. Det var okej tyckte han.

På hans traktat fanns två hemsidor angivna. Jag gick in på dem och kollade. Det var amerikanska sajter (så klart). En viss Harold Camping på radiostationen Family Radio, från Californien lär tydligen ut att:

"Vi kan veta exakta dagen och timmen när uppryckandet skall ske. Bibeln garanterar det!"

Utifrån Bibeln så menar Camping att vi kan se exakt när det kommer att ske. Han utgår från 2 Pet 3:8 som talar om att för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag" I detta menar han att en dag med Herren är som tusen år och tvärtom.

När alltså Noa får Guds tilltal att han har sju dagar på sig (1 Mos 7:4) innan floden kommer så betyder det att här finns en parallell: Noa hade 7 dagar på sig att förbereda sig och varna andra innan domedagen, floden kom. På samma sätt kommer det att gå 7 000 år innan domedagen kommer igen genom eld som 2 Pet 3 talar om (den slutgiltiga.)

För att förstå detta ännu mer deklarerar Camping att det går att räkna ut att floden kom år 4 990 f Kr. Om man alltså räknar ut 4 990 +2011 -1 så får man fram 7 000. 4 990 år fram till år 0. Men år 0 existerar ju inte som ett helt år. Alltså drar man ifrån 1 år. Lägger man sedan till de antal som gått sedan dess; 2011 så blir det 7 000 år. 2011 blir året där Guds dom drar fram. Otroligt nog, menar Camping, så är 17 dagen i andra månaden enligt den bibliska kalendern, den dagen som det står att floden kom i 1 Mos 7:10-11 just den 21 maj.

Detta är inget konstigt, menar Camping. Noa fick veta exakt. Jonah fick budskapet att om inte Nineve omvände sig så skulle staden läggas i aska om exakt 40 dagar, likaså Lot fick veta exakt när Sodom och Gomorra skulle förstöras. Varför skulle inte vi som lever nu också kunna få en exakt uppenbarelse om vilken dag det blir?

Nineve omvände sig vilket gjorde att Gud aldrig infriade planen. Visst kan Gud ändra sig men tyvärr, enligt Camping, så kommer detta inte att ske denna gång. Bara 200 miljoner beräknas ryckas upp den 21 maj, ca 3 % av dagens befolkning.

Verkar det konstigt? Camping fortsätter sitt resonemang i sin skrift: "Another infallible Proof" att Jesus dog och uppstod år 33. När han gjorde och bröt syndens makt så bands Satan för 1 000 år enligt Upp 20. Genom otaliga räkneexempel och matteuppställningar med plus hit och minus dit och siffertolkning från Bibeln så skriver han att 1 955 år motsvarar Satans 1 000 år i fångenskap. 1 955 år från år 33 är 1988. Då släpptes Satan lös och det som man kallar församlingens tidsålder tog slut och vi gick in i vedermödan. Kyrkan och församlingarna har idag ingen som helst funktion längre, enligt Camping. Satan regerar i kyrkorna och Gud bringar förstörelse och nederlag i kyrkorna för att just förbereda dem och övriga världen på att domens dag (judgment day) är på väg. Men, det finns en räddande skara, som ingen kan förstöra (bilden av de 153 fiskarna i Joh 21) och de skall följa med i uppryckandet den 21 maj 2011.

Mot slutet av artikeln skriver Camping att domedagen börjar den 21 maj, samma dag som de troende rycks upp. Enligt websidan wecanknow.com som är länkad med bla Family radio så kommer slutdomen den 21 oktober 2011. Man måste hålla sig vaken. De som sover, är de troende som menar att man inte kan veta exakt när Herrens dag kommer utan menar att det är "som en tjuv om natten". Det går inte längre att bli frälst i dagens kyrkor menas det på dessa webbsidor.

Camping skriver naturligtvis att räddning finns hos Herren och att man kan ta sin tillflykt till honom undan domedagen.

Som jag förstod det så har församlingen som vi är med i helt tagit avstånd från Campings lära och mannen som jag träffade får inte undervisa där längre.

Vad tror ni kära läsare? Själv är jag väldigt kritisk till denna lära, sågar den ganska rejält. Naturligtvis kan man ju vända på det; man borde hoppas att han har rätt. Tänk om slutet verkligen är nära? Tänk att vi kan få slippa eländet här på jorden. En viktig aspekt är hur vi reagerar. Reagerar vi för att vi tycker det är fel eller för att vi inte har vår fulla tillit till Herren? Sedan är det klart att i ärlighetens namn så går det inte att undgå, tycker jag, ett mått av skrämselpropaganda i det. Och för en som vet hur tex filmer som "Som en tjuv om natten" har använts så är det inte konstigt att man först drar öronen åt sig rent spontant.

Låt oss säga OM uppryckandet sker den 21 maj så följer jag ju hellre med upp än stannar kvar. Nu är jag dock tveksam även om vi låter påståendet stå öppet. Dessutom tycker jag Campings resonemang innehåller många felaktigheter tex som att påstå att bara för att man inte kan veta exakt dag och timnme så sover man. För mig är Jesu andra tillkommelse högst aktuell och jag längtar efter den dagen. Jag tror att vi kan veta på ett ungefär, men vakenhet handlar först och främst om att vara förberedd, inte veta exakt tid. Hans resonemang om församlingarnas "ur-funktionstillstånd" håller jag definitivt inte med om. Det finns kyrkor och församlingar som jag tror är döda men att ta alla församlingar och församlingsbegreppet som fenomen över en kam menar jag strider oerhört starkt emot Bibeln.

Men finns det andra sätt att se på det? Kan jag få några kommentarer?

Källa:

http://www.familyradio.com/

http://www.wecanknow.com/

Mvh Daniel

Ariel omgiven av två sysslingar

Lite om att bo i Thailand

För en vecka sedan passerade vi en-månaders-strecket. Lite drygt en sjättedel har gått, redan. Lite insikt om landet får man och vissa funderingar. Jag har den ambitionen att försöka någorlunda komma på thailändarnas vis. Att jag är västerlänning kan jag aldrig dölja från mitt utseende. Inte ens Karin kan det som är 50% thailändare. Men man kan försöka något. Jag tycker att det viktigaste jag kan komma med är evangeliet och en attityd av att jag verkligen försöker bry mig om dem som jag möter, vilket inte heller alltid är enkellt, speciellt inte som att jag inte kan thailänska än.

Till att börja med så har vi pratat om att försöka lägga oss på en ekonomisk nivå som lite mer motsvarar thailändarnas än den svenska. Vi bor inte i det finaste huset i byn, inte det sämsta heller. Vi har ingen bil och vi har försökt lägga oss på en mindre ekonomisk konsumtion i månaden. Vi ligger nog högre ändå men något närmare genomsnittsthailändaren ligger vi nog. Och det är inte så lätt som man kan tro! För man har lagt sig vid en vanestandard från Sverige, det märker man.

I Thailand är det så att tjänster är billiga och varor, speciellt utlänska, dyra. För att ta några exempel så var jag och Karin och unnade oss nagelvård för ett tag sedan. Vi fick vård på både händer och fötter, lite fotskrubbning plus att Karin fick naglarna målade. För detta betalade vi 260 Baht tillsammans. Delar man det på två så blir det 130 Baht per person vilket är runt 35 svenska kronor. Senare samma eftermiddag skulle Karin till tandläkaren och passade på att köpa ett paket med två tandborstar och en tandkrämstub i en matvarubutik. För detta betalade hon 142 Bath! Det var alltså dyrare att köpa ett par tandborstar och en tandkrämstub (visserligen XL-tub men ändå) än vad det var att få en behandling av fötter och händer på en salong! Det är Thailand!!

Och det här med att sänka levnadskostnaderna som inte är så lätt så är det det här med maten. Thailändarna, här i vår by i alla fall, äter som bas vanligtvis ris eller nudlar som man sedan kan komplettera med olika maträtter till. Detta äter de 3 gånger per dag. För mig som inte har lust att äta ris och ibland samma maträtt flera gånger per dag vill då ha lite variation genom att äta lite mer "svenskvänlig" frukost tex. Ja då är flingor, Yoghurt och smörgåsar direkt dyra eftersom detta är mat de vanligvis inte äter. Bröd kan man hitta två sorter om man går in i en vanlig matvarubutik: vitt rostbröd och lite grövre rostbröd. Det är allt. Thailändaren äter inte mycket bröd, det märker man.

Så vill jag sänka de ekonomiska utgifterna så får jag kanske börja vänja mig vid tanken på att tugga i mig ris 3 gånger per dag. Vi får väl se. Någon som har ett annat förslag?

I Fredags möttes vi igen hemma hos oss för bön, sång och undervsning. Vi var 6 vuxna. Det kändes som en mycket lyckad kväll och undervisningen om Förbundet med Gud grep tag i dem. Det är kul. Relationen till församlingen i övrigt djupnar tycker jag och det är roligt att gå dit på söndagarna.

Bananer växer på gården

Salomon leker med vatten

Sval nyårsvecka

Jodå, den thailändska vintern är här. Det är som svensk högsommar kan man säga nu. Rätt skönt för en svensk som jag. Någonstan runt 24 grader ligger det på skulle jag tro, rätt så jämnt under veckan.

Vi är själva nu, Karin och jag och barnen. De andra, Yupin, Alvar och Emil är tillbaka till Sverige. Veckan har varit omväxlande. Nyårsaftonen tillbringades först inne i Nakhon Sawan i församlingen där det var bönemöte mellan 20 - 22. En härlig stund. De är ihärdiga i att be och vi bad för Thailand som land och länderna runtomkring. Många av de lovsånger som sjöngs är kända även i Sverige men det lustiga är att när jag väl står där med sången spelandes så minns jag i princip aldrig den svenska texten. Sådan är jag.

Efter detta åkte vi hem till en av familjerna i församlingen som också är ledare och förkunnare och där bjöds det på mat, sång och musik. Carporten utanför huset fungerade som ett slags partytält och det lades ut mattor och pappkartonger på marken så att man kunde sitta vid de låga borden som ställts fram där. Vi var många där, det bjöds på grillat kött och en soppliknande maträtt som var oerhört stark!

Undertecknad blev frambjuden att sjunga karaoke men som tur var så fanns ingen passande låt på engelska. Phu! Tolvslaget föregicks av fiol- och pianospel, nedräkning samt ballongspräckning när det nya året var inne.

För övrigt har övergången till 2011 varit lugn och långt ifrån märkvärdig. Och för vissa här är det nu år 2554 enligt den buddistiska kalendern.

Så mycket mer finns inte att notera just nu tycker jag men jag skulle vilja så här efter nyår vilja sammanfatta några av förra årets händelser genom en liten frågesport till dig som läsare och få till ett litet roligt samtal. Det kan vara lite svåra frågor men det är tänkt som grunden till ett samtal, inget uttömmande. Det är antingen-eller-frågor och även om det kan vara svårt med det ibland så kan det ändå sätta fingret på var vi står. För vi får stå för någonting. Det har varit så svenskt att vara neutral i det mesta men du har rätt i att ha en åsikt. Ingen behöver tvinga någon annan men du får stå för något. Jag hoppas att flera kommenterar. Det går också bra att kommentera varandras inlägg. För att gå före så kommer jag själv att kommentera mina frågor men jag utmanar dig att kommentera innan du läser mitt inlägg. Här kommer frågorna:

1. Ship to Gaza eller Israels försvar.

2. Kondom eller avhållsamhet för att förebygga AIDS-spridning i tex Afrika

3. Statsbidrag eller församlingsoffer.

4. Bruden leds fram av sin far eller brudparet själva går fram till altaret.

5. Avatar eller Inception

Frågorna har på något sätt en koppling till året som har gått. Innan jag slutar vill jag bara meddela två saker: först en höjdpunkt under gångna veckan: Ariel, vår dotter på 3 år har nu slutat med blöjor på natten. En kostnad mindre och ett tecken på att hon lir större.

I mitt första "riktiga" inlägg står det under ett av fotona att "Si" är Ariels kusin. Det är fel. Si är Karins kusin.

Mvh Daniel

Fyra generationer: Gammelmorfar Somboon, gammelmormor Prathoom, mormor Yupin, Mamma Karin samt barnen Ariel och Salomon. (Foto: Emil Holmgren)