Halvtid

Idag den 27 februari är sista dagen på första halvan av vår vistelse här. Nu är hälften gången. Tiden har gått fort, det vill jag medge. Jag minns när vi kom och jag tänkte på när vi skulle resa hem; vad långt bort det kändes. Att vara borta så länge från Sverige var ett litet trossteg. Men dagarna gick och jag minns när jag skrev att första månaden hade gått. Nu känns det inte alls som en utmaning på samma sätt att vara borta så här länge. Ett halvår är inte så fasligt länge faktiskt. Inte om man tänker att man skall jobba med något beständigt. Nu är vi ju inte här denna gången för att bygga något beständigt på det sättet. Detta har mest varit en liten försöksperiod för att se hur det är att bo och leva i Thailand samt få vara till en tillfällig välsignelse för de troende här. En test och rekognoseringstid helt enkelt.

Den vision jag hade på hjärtat när jag reste hit var att få vara till hjälp specifikt för en moster till Karin och hennes man som blev frälsta för drygt 5 år sedan och som längtade efter att vi skulle komma. Det fanns visioner om att starta en församling här när vi kom, det gör det fortfarande, men det kanske skall förtydligas att det inte var min egen vision från början. Det är naturligtvis inget jag är emot, självklart inte, men visionen låg hos en annan och det är inte så lätt att kliva in i en annans vision så där rakt av. Dessutom har vi insett att tiden inte är riktigt mogen för det än med tanke på ”medlemmarna” i gruppen. Det känns också som en lättnad att då veta vad det var Gud gav just mig och Karin och sedan vara trogna i det. Vad som sedan händer här på platsen angående en eventuell församling och om vi skall vara med i det eller inte, det får vi överlämna till Gud.

Både jag och Karin känner att vi däremot mycket väl skulle kunna stanna i Thailand, eller snarare komma tillbaka vid lämplig tid (vi skall ju föda vårt tredje barn emellan). Det handlar snarare om vilken sorts försörjning vi kan leva på i så fall och vad det finns för uppgifter att göra. Var man är på jorden är sekundärt. Att få arbeta för Gud är primärt.

Vi är alltså öppna för en missionstjänst och tycker det skulle vara oerhört spännande att få komma tillbaka till Thailand, och gärna till Nakhon Sawan. Vi har blivit så bra mottagna i församlingen här. Men allt handlar om vilka dörrar som öppnas och som nämnt så har ju bara första halvan gått än. Det finns mer tid att göra på. Och öppnas inga dörrar här för den här gången så vill vi hoppas att dörrar öppnar sig för någon församlingstjänst i Sverige. Låt oss se vad som händer.

Det har regnat två gånger den här veckan. Första gången på två månader vilket har gjort att temperaturen stack ner till runt 26 på morgonen efter. Men snart var det uppe i 33-34 grader igen. Vi har varit uppe 35 efter det också men igår lördag så mörknade det ganska fort på eftermiddagen efter kl 16. Lite efter 16:30 började det blåsa för att sedan regna ihärdigt. Och då menar jag ihärdigt. Det totalt forsade ner. På vissa ställen var det runt en decimeter vatten. Vi fick springa runt och göra så mycket vi kunde för att förhindra översvämning på gården. Vi fick skotta sand och bygga små ”vallgravar” utanför grinden för att inte allt vatten från gatan skulle rinna in. Med en elektrisk vattenpump fick vi pumpa bort vatten som svämmade över i trädgården och garaget var alldeles fyllt av mellan en och två decimeter vatten. Emil gjorde dock ett stort jobb och lyckades ösa ur allt vatten därifrån. På kvällen var det svala vindar. Cellgruppen hade flyttats fram till lördagen men så dök regnet upp och det gjorde att träffen blev inställd även denna kväll och för hela den här veckan.

Men det finns ju flera sätt att berätta hur vi har det här. Ett sätt är genom multimedia. Jag har gjort en liten film, en videodagbok som berättar om vår vardag här.* Filmen är visserligen ca en och en halv månad gammal pga mycket tekniskt strul men är nu äntligen klar. Det mesta stämmer men saker och ting förändras eller varierar. Men det spelar ingen roll, filmen visar vår vardag under januari månad och det var ju en sanning då som vi gärna förmedlar.

Tryck på den här länken.

Mvh Daniel och familjen

* För att se filmen i streamad form (direkt över internet) så behövs nog en uppkopplingshastighet på minst 2 Mbps. I annat fall får man bara vänta tills en ansenlig del är uppladdad innan man man se den utan problem. Filmen är strax över 10minuter så en uppladdningstid på minst hälften är i så fall att rekommendera innan man tittar ordentligt.