Paskveckan

Ytterligare en intensiv vecka har gatt. En varm sadan. Vi har inte varit valdigt noga med att kolla pa termometern men strax under 37 grader har vi varit uppe i, i skuggan. Mycket av veckan har som vanligt handlat om att pussla ihop vardagen sa att det fungerar med barnen. En omstandighet som skedde var att jag skulle ta ut pengar fran en automat och automaten lyckas inte trycka ut kortet tillrackligt sa att jag kan fa ut kortet. Efter tre forsok, tror jag sa tar maskinen tillbaka kortet och dar ligger det. Ett besok pa en bank och en del telefonringningar senare lyckas vi tala med nagon som forklarar att de inte vet, av sakerhetsskal formodar jag, nar exakt maskinen oppnas. Men de tar Karins nummer och lovar att ringa upp sa fort de har kortet. Tva dagar senare ringer de att de har kortet. Phu!

I fredags var det langfredag och det var kvallsmote inne i kyrkan. Vi fick folja en procession med "Jesus" i spetsen, barandes pa ett kors, slagen av soldater bla. Val uppe i moteslokalen var det en stund av sang, i lite dova toner. Sedan var det personliga vittnesbord och jag ar fortfarande positivt overraskad hur fria medlemmarna ar pa att ge egna vittnesbord och verkligen visa sin beroring av Gud. Mot slutet var det nattvard.

Pa paskdagen var det sa dags for mig att predika pa Gudstjansten. Jag predikade om forbundet, alltsa blodsforbundet for att forsta bakgrunden till Jesu dod pa korset och vad Hans uppstandelse betyder. Det hela kandes valdigt bra och min tolkare gjorde ett valdigt bra jobb. Det var hennes forsta gang som hon tolkade pa en Gudstjanst i forsamlingen och hon ar i 20 arsaldern tror jag. Aven om hon ar validgt duktig pa engelska sa var hon inte helt van, vilket i princip ingen ar har nar det galler engelska. Det ar inte manga som kan engelska, vare sig unga eller gamla.

Det verkade som de gillade vad de horde for nastan direkt efter att Gudstjansten var slut fick jag fragan om nar vi lamnar Thailand. Detta for att veta nar de kunde planera in en ny predikan for mig. Sa den 15 maj predikar jag pa Gudstjansten igen. Det kanns roligt.

Senare pa eftermiddagen tog jag en minibuss ner till Bangkok och har ar jag nu. Jag skall vara med under 5 dagar pa en konferens om forsamlingsplantering som halls av en organisation som heter OMF: overseas misionary fellowship, en organisation som startade med mission riktat mot Kina men som sedan har spridit sig och nu har syd-ostra Asien som sitt arbetsfalt. Vi har kommit i kontakt med dem via medlemmar i forsamlingen eftersom vi har talat om att hitta vagar till att kunna forstsatta jobba i Thailand. Vi har varit i kontakt med OMF tidigare och vi fick nu en inbjudan att vara med pa denna konferens for att lara kanna organisationen mer och forsoka fa tid att prata mer om ett eventuellt framtida samarbete skulle kunna ske och i sa fall hur det skulle se ut. Men an sa lange ar det for tidigt att saga nagot mer. Allt skall provas. Mer information om OMF: www.omf.org

Sa aterigen forstar ni varfor jag inte har nagra punkter over a a o nar jag nu anvander en thailandsk dator.

Ha en skon vecka.

Mvh

Värme och intensivitet

Det är varmt. Dock inte vad det kunde ha varit. Vid den här tiden kan det vara över 40 grader här. Jag har inte varit jätteflitig att kolla på termometern men 33 - 35 grader ligger vi på i alla fall. Och inte nog med att man blir slö av detta och helst vill ligga och bara pusta, man har barn i en av sina mest aktiva åldrar också. De skriker och är missnöjda, drar i olika saker så att man måste vara på alerten nästan jämnt och sölar ner vid bordet. Dessutom ständig trots och allt som tar tredubbel energi att utföra pga av det. Salomon har ju varit i en ålder där han kan gå och gärna utforskar så mycket som möjligt. Han är om någon vecka precis 1,5 år. Men man kan inte släppa honom ur blicken utan måste finnas där. Det tar på krafterna. Ariel är ändå såpass stor att hon kan springa ut på gården själv och leka självständigt. Hon är mycket lättare på det sättet. Men nu har Salomon växt ytterligare lite till och verkar vara lite, lite självständigare än förut. Vi har märkt det under vår resa, speciellt efter sjukhustiden. Han kan faktiskt leka lite mer självständigt nu än förr och det går att, med observation, låta honom få leka lite mer på egen hand. Jo, nu känns det som en liten belöning. Det som är lite tråkigt är att Ariel som jag skrev om tidigare hade slutat med blöja på nätterna. Det höll bara ett tag. Nu sedan ett bra tag tillbaka (har bara inte skrivit om det tidigare) har vi fått ta på henne blöja igen när hon skall sova. Hon verkar inte precis ha någon brådska heller att ändra på detta. Hon föredrar blöja när jag försökt att inte ta på henne. Saker som är lite roligare då, fast jag hoppas ni alla förstår att vi inte förfasar oss över detta ovan. Vi är så glada för våra barn men det kostar kraft att ta hand om dem, och det vet alla föräldrar, speciellt när det inte är i svenskt väder. I fredags körde vi ett möte och det kom folk. Vi var 9 vuxna. Två av dem var faktiskt inte aktivt troende och de hade kommit spontant. Det var roligt. Jag undervisade utifrån överskriften "Du kan höra vad Gud säger" där jag utifrån Joh 10:1-6 visade att vi som troende, fåren till den gode herden har en förmåga att höra herdens (Jesu) röst. Jag undervisade från grunden hur man kan höra Guds röst och tog några vittnesbörd och det verkade som att det landade hos åhörarna. Speciellt när jag tog de personliga vittnesbörden, då var det fler som lyssnade och det är ju så, när vi lägger ut Bibelordet utifrån verkliga händelser då blir det greppbart för människor på ett annat sätt. Nu ligger ännu en ny vecka framför. Det är påskveckan. På fredag är det möte inne i kyrkan så då har vi inget här. På söndag, påskdagen är det jag som skall predika på Gudstjänsten där. Det skall verkligen bli roligt och jag känner mig "taggad" och inspirerad. Samtidigt är det lite spännade att det är första gången där. Så det är det jag kommer att förbereda mig på under den här veckan. Önskar er alla en välsignad vecka. Mvh Holmgrens

Tillbaka till Nakhon Sawan

Nu är vi tillbaka till Nakhon Sawan igen. Det märks väl på att jag kan använda å ä och ö igen (vi har vår svenska bärbara med här). Precis tre veckor var vi borta. Det är länge. Det var i onsdags kväll, den 6 april på kvällen som vi kom. Vi har inte precis kommit tillbaka till samma rutiner som innan än. Vi är rätt så många som bor här i vårt hus just nu. Vi har med oss mina föräldrar som stannar här till och med onsdag och flyger tillbaka på torsdag. En av Karins mostrar som bor i Sverige har kommit och hälsat på, med sin fästman. Dessutom har Karins morfar åkt in på sjukhus pga. andningsbesvär så de vakar med honom större delen av dagarna. Inte så att han ligger för sitt yttersta men visst är det allvarligt att inte kunna andas ordentligt. Läget är ändå stabilt.

Så hemskt mycket har inte hunnit hända än. Vi planerade ett möte i fredags och jag skulle undervisa men lite sjukdom och annat förhinder gjorde att ingen kom så vi ställde in det. Vi satsar på nästa fredag och hoppas på en bättre uppslutning då.

Eftersom jag tyvärr inte har kunnat sätta in några foton under den tid vi varit borta så kommer här en kort kavalkad:

Ariel och Noah (Olofssons son) badar i poolen vid hotellet i Khao Lak.

Salomon på sjukhus i Bangkok

Tillsammans med Daniels föräldrar Ulla och Roland i Singapore

Elefantshow i Bangkok. Ariel försöker mata en av elefanterna med banan.

Mvh Daniel med familj.

Besok i Singapore

Skriver fran Shangri Airport i Singapore. Fick lite tid over och har fanns fritt internet sa det blir en liten kort halsning. Eftersom det var dags att fornya vara visum sedan vi gjorde det i Burma sa var vi nu denna gang over till Singapore. Det var 4 dagar av en ganska ordentlig varme, en sadan som vi varit utan en liten tid eftersom Bangkok tidigare hade svala vindar. Singapore ar en livlig stad, byggd pa hojden. Skyskarpor finns det gott om. Detta beror till stor del pa att landet ar sa litet sa att man maste bygga pa hojden ocksa. Det ar bra mycket dyrare har an i Bangkok och mer vastinfluerat. Engelskan ar ett av de officiella spraken sa det ar latt att ta sig fram. Igar lordag besokte vi en s.k "megaforsamling": City harvest Church med pastor Kong Hee som predikade, kand fran Europakonferensen i Sverige. Det var ett riktigt bra mote. Troligtvis stannar vi nagra dagar till i Bangkok eftersom vi knappt sag nagra sevardheter innan pga Salomons insjuknande. Han ar i princip frisk nu men 2 natter pa sjukhus med diverse mediciner som tex nagon typ av antibiotika tror jag, gor att han ar bra nu men nagot trottare. Skriver mer nasta vecka nar vi med storsta sakerhet har kommit tillbaka till Nakhon Sawan igen. Mvh familjen Holmgren