Värmen är tillbaka!

Så har det varit julvecka, tydligen. För om det är något jag inte haft speciellt mycket av så är det julkänslor och någon större inspiration kring det precis. Det är ju ganska naturligt eftersom det inte finns något här som liknar våra svenska miljöer eller annan "julmiljö". Det är inget jag har något ont av, tvärtom. Julen tenderar att bli alltför kommersialistisk ibland. Tidningarna skriver om försäljningsrekord varje år, vi köper och köper och känner oss tvungna att betala en massa pengar för gåvor som vi ger till varandra, vi som redan har allt. Dessutom döljer vi budskapet bakom julen genom att påstå att någon tomte är den som kommer med alla paket.

Här i Thailand påstås det att Thailändarna tror att vi firar jul för att tomten föddes då. Det kanske inte är så underligt när Thailand har en buddistisk huvudreligion men väldigt många av våra svenska små barn tycks tro det också och att hela poängen med julen är att tomten kommer med paket så undrar jag ju ibland om vi inte helt har misslyckats fullständigt med leverera det stora budskapet bakom.

Julen handlar om en enda sak: Jesus! Att Gud sände sin son till jorden, som uppfyllelse av uråldriga löften och profetior. Det är den bästa gåva vi människor kunde få. Samma Jesus som var utlovad skulle komma då, för runt 2 000 år sedan, skall också komma tillbaka igen, då som befriare och grundare av det Nya Riket här på jorden. Och höll Gud löftet första gången så vet vi att Han skall göra det också en andra gång.

Sedan är det klart att det är en mysig stämning det här med jul, i vårt snöiga Sverige.Visst är det skönt att vara ledig och bara vara med familjen. Julmat är otvivelaktigt höjdpunkten enligt mig. Tomten är, oavsett vad man tycker om "honom" ursprungligen ett katolskt helgon och inte "ockulta skogsväsen" (jag vet att det finns skilda åsikter om det och ja, man kan se det ur olika synvinklar) men jag tycker det är helt onödigt och irrelevant att ha med honom i traditionerna eftersom han inte har med julen att göra. Speciellt inte i våra kyrkor och inte på våra söndagsskolor i synnerhet! "Jamen det är mysigt för barnen". Alltid samma visa, det är alltid våra barn som skall vara skådeplatsen för våra gulliga drömmar. Kunskapen om jul och andra högtider är så rysligt låg i vårt land Sverige. Vid en utfrågning vid ett tillfälle så trodde de barn som var närmast sanningen att Jesus föddes på påsken och inte julen (Jesus är igenligen inte född vare sig på jul eller påsk men syftet var naturligtvis att få veta ifall de visste varför vi firade påsk). Tyder inte det på att vi i mångt och mycket har misslyckats med att föra ut julbudskapet? Att då klämma in en tomte som skall dela ut det som för många barn är det roligaste blir då lite absurt tycker jag.

Till sist i det här: Jag är inte emot att dela julklappar men det är viktigt att inte vi kristna hänger på samma köphysteria som råder annars. Visst, svensken ger mer till välgörenhet i juletider och det får man ge tummen upp för. Men tänk om man skulle ge pengar till olika hjälpinsatser, missionsarbeten och andra barmärtighetstjänster istället för julklappar? Som tex vissa skriver i ansluting till deras födelsedagar: "istället för en gåva, sätt in pengar på ......missionens postigo. Tänk om det kunde vara innehållet i våra önskelistor?

För att gå tillbaka till veckan. Det var en sval vecka innan men redan på måndagen märkte vi att det sakta men säkerliga var på väg uppåt. Nu under helgen var vi åter uppe i 28 - 29 grader. Så nu är vi därigen.

Vi hade ingen celllgruppsträff i fredags, som var julafton utan istället åkte jag med församlingens ungdomar och pastorn ut och sjöng och bad runt om i bygden. Varje julafton så har man som tradition att man åker ut och sjunger utanför medlemmars hus. Som jag fick veta så får man i församlingen skriva upp sig på en lista om man vill ha besök. Det blir en hel del hus att besöka, det vill jag lova.

Vi var ganska många, en bil, en pick-upp (där ett gäng sitter på flaket) och en liten minibuss där vi åker runt. Man startar redan tidig kväll. Ganska tidigt var de utanför och sjöng utanför oss. Sedan hängde jag och Emil, min svåger på och åkte med.

När vi kom till ett hem så ställde vi upp oss som en kör. En spelade gitarr och en tvärflöjt och så sjöng man ett par sånger. Sedan hälsade någon en julhälsning genom att citera ett bibelställe och en annan bad för den familj man sjöng för. Sedan bjöds det oftats på godis, dricka eller rent av mat innan man åkte vidare. Vi stannade i regel väldigt kort innan vi åkte vidare, det var många att besöka.

En otroligt rolig tradition tyckte jag, även om man höll på hiskeligt länge. Kl 02:50 på natten låg jag i sängen. Phu!

En annan rolig och lustig sak med den här traditionen är att det tycks vara ett invant beteende hur det skall gå till. Man sjunger framför ett nedsläckt och låst hus, ingen som lyssnar. Sedan när vi är klarar, då öppnas dörrarna och man kliver fram och bjuder in till sina förberedda godsaker. Ungefär som "Ha ha, ni trodde vi sov, men vi var beredda hela tiden" :-)

Jag är glad och tacksam för ungdomarna och ja, thailändarna i hela församlingen att de är så inkluderande och vänliga, trots att vi är så begränsade i att kunna kommunicera med varandra. De plockar fram sin begränsade och skraltiga engelska (för kunskapen i engelska är verkligen låg) och jag använder de få ord och meningar på thailändska jag kan. Jag pluggar nu nämligen thailändska. Jag fick av Karin en bok med CD i att lära sig thailändska från engelska som man går igenom i olika lektioner. Jag har även fått skolpapper i alfabetet som man skall lära sig fylla i. Jag vill verkligen lära mig språket.

Vid ett tillfälle sjöng vi utanför ett hus där mannen var från England (de tillhörde dock inte församlingen). Direkt skickades jag fram för att be på engelska eftersom jag var en av de absolut få som kunde det. Kul att jag fick vara med! Jag skall säga det också att jag har haft mycket hjälp av Emil som varit med och tolkat och även framför på thailändska det jag har sagt så man har fått vara med i samtalen. Mycket heder till honom! För att inte sedan nämna att även Karin har hjälpt till mycket. Hon tolkar mig när jag undervisar i cellgruppen och hon gör det, trots att bibliska begrepp inte alltid är så lätt ens för henne att översätta.

De forsatte även på juldagen att sjunga men undertecknad orkade bara inte vara med. Nu denna vecka efter så lämnar Emil, Yupin och Alvar oss för att fara tillbaka till Sverige igen. I skrivandets stund (måndag) så har temperaturen gått ner igen, från 23 grader på morgonen till 26 nu på lunch. Många dalar upp och ner men så är det "vinter" även här i Thailand. Många vänliga hälsningar Daniel



Kören sjunger utanför ett av husen (Foto: Emil Holmgren.


De flesta ur gruppen (Foto: Emil Holmgren).



Här sitter vi och äter det som bjuds (Foto: Emil Holmgren).

Jag och mina thailektioner; bok plus CD-skivor (Foto: Karin Holmgren).

Fortfarande en tid av introduktion.

Två och en halv vecka är forfarande en mycket kort tid om man ser till hur länge vi skall vara här. Visst har en liten vardag börjat sätta sig men fortfarande inser man att det finns en del kvar. Inte för att jag tänker så mycket på Sverige och att jag skulle vilja komma tillbaka snart men mycket skiftar även här och nya förändringar kommer.

Naturligtvis vet jag ju att det är vinter även här i Thailand och här handlar det inte om varmt eller kallt utan om väldigt varmt och mindre varmt. Men i torsdags den 16 december märkte vi att det var kvavare och molnigare än vanligt. Till slut insåg vi att det hängde regn i luften. På eftermiddagen kom regnet och det störtade ner. Fullkomligt forsade ner. Det blev inte översvämning men när det regnar så regnar det väldigt mycket om man säger så.

Men senare på kvällen märkte vi tydligt att det var svalare ute. När vi tittade på mätaren visade den på 26 grader. Om vi haft allt mellan 28 - 32 grader tidigare så märktes tydligt att det var kallare helt plötsligt. Dagen efter var det 23 grader på morgonen. Det är lite lustigt det här med temperaturer. Har man börjat vänja sig vid 30 grader så känns 23 kallt(!). Jag får säga ändå att det har upplevts som lite välsignelstid dessa dagar fram till idag söndag att faktiskt få känna att det är behagligt.

När det gäller evangelium så fortskrider arbetet framåt, både spontant och planerat. En av Karins morbröder, som blev frälst för ca 5 år sedan är ofta här hälsar på och det blir nästan alltid något bibelsamtal. Han vill ofta plocka ett "mannakorn" (små lappar med bibelställen som ligger i en plåtask) läsa det och sedan diskutera och samtala utifrån det. Han är hungrig och intresserad av att få veta mer.

I fredags hade vi så en samling på kvällen igen. Vi var ungefär samma antal som fredagen innan men personerna var inte alla de samma. Alla som brukar vara med har inte möjlighet att vara med alltid, som det kan vara.

Efter önskemål så undervisade jag om bön uifrån Luk 11:1-4 för att sedan fortsätta och läsa verserna 5 - 13 i samma kapitel i Luk. Det är Jesu bön "Fader vår" som står där. Stycket efter handlar om Guds villighet att ge oss det vi ber om. Utifrån detta så lade jag ut vad vi bör be om, hur vi bör be om det och vad vi kan förvänta oss av Gud. Om vanliga människor, vänner emellan, ibland motvilligt kan hjälpa varandra beroende på omständigheter, hur villigt vill då inte Gud hjälpa oss? Om vanliga pappor, som är både onda och goda, ändå förstår att ge sina barn goda gåvor hur mycket mer skall då inte vår pappa Gud ge oss helig Ande när vi ber om det?

Efter detta skulle vi praktisera bön och vi bad för Thailand, Nakhon Sawan och för oss själva bland annat. Det är väl en vanesak det här med hur man leder i bön och jättevana var de kanske inte men jag inser också hur mycket mer det finns att lära sig på bönens område. Detta var bara att skrapa på ytan.

Ja det är juletider i Sverige. Det märks nästan inte här i Thailand. Man ser lite julskyltning här och var på shoppingscenter och utanför vissa butiker men det är inte överväldigande. Församlingen i Nakhoon Sawan hade julfest för barnen igår lördag. Något annat större firande är det inte har det berättats för mig mer än att det blir någon form av julgudstjänst nästa söndag. På fredag är det julafton och vi planerar att ha samling som vanligt men med lite jultema. Får se hur det kommer att bli.

Nu skall jag försöka njuta lite av den svala luften som finns kvar. Mätaren har långsamt trippat lite uppåt och vi hade mellan 26 och 27 grader här för en stund sedan.

Ha nu en mysig och avkopplande julvecka.

Cellgruppen träffades i fredags, den 17 december

Så har första hela veckan gått. Det har varit en rätt så lugn vecka men med varierat innehåll. En typisk inledningsvecka med invänjningsperiod, både för mig men också för Ariel, vår dotter. Båda har vi redan hunnit ha en liten magrensa men jag mår nu bra. Ariel fick dock lite feber på söndagkvällen. Det är ju aldrig svalt här utan svettigt HELA tiden.

I söndags var vi som vanligt i församlingen på Gudstjänst. Karin fick höra en bra predikan om Jona i Bibeln på ett sätt som hon aldrig hört det förut sa hon.
Jag skall försöka återkomma lite senare, längre fram i tiden, om Thailand, som land, dess kristna historia för jag får innebörden att detta land har kommit ganska långt i jämförelse med andra länder i Asien. Det finns en genuin thailändsk kristenhet här som inte är så beroende av mission från väst. Man klarar sig på egen hand så att säga. Man har sina egna bibelskolor och skickar till och med ut egna missionärer. I församlingen finns rätt så många som predikar.

Efter Gudstjänsten var vi utbjudna av en vän till en kinesisk restaurant. Sedan fortsatte gemenskapen med mellanmål hemma hos oss för att sedan, tillsammans med de flesta ur den cellgrupp som träffas på fredagar ha picknick på ett stort friluftsområde inne i stan vid en konstgjord sjö. Sedan under eftermiddagen kändes min mage uppstoppad och gasig av all ovanlig mat, samt småätande och kaffe på det. Ja det är en introduktionstid in i detta land när det gäller mat, helt klart.

Under veckan har det varje dag varit arbete med bygget på huset. Det skall bli en övervåning med möteslokal, kök, sovrum och ett antal toaletter.

För att gå tillbaka ett par dagar så var vi med på vårt första cellgruppsmöte i fredags. Vi var hela 12 vuxna så vi fyllde platserna runt bordet där vi satt. En del syskon hade bjudits in. Yupin, min svärmor har ju hela nio syskon så mostrar och morbröder finns det gott om. Två av dem som inte är troende var med. Vi sjöng, bad och läste ur Bibeln. Jag undervisade utifrån Esra 1:1-3 med Israels folk som återvände från fångenskapen i Babylon för att bygga upp templet och Jerusalems murar för att visa på att församlingens viktigaste uppdrag är att bygga upp Guds rike i världen.

Det är ju väldigt nytt alltihop och det är inte helt lätt att veta hur det kommer att utveckla sig men vi får bygga, bit för bit tills vi ser hur det kommer att se ut. Till dess, ha det så kallt eller varmt beroende på var på jorden ni bor.

Byggnadsarbetet, övervåningen. Grundstolparna har nu blivit gjutna och här förbereder man för att gjuta tvärbalkarna.

Cellgruppsmötet. Här sitter vi och äter som vi började med. Det kom in fler efter att kortet togs.

Picknick med cellgruppen. Här står vi vid den konstgjorda sjön. Det finns mängder med fiskar där som man kan mata. (Foto: Emil Holmgren)

Framme i Thailand

Nu har vi kommit till varma Thailand och denna blogg är nu på allvar öppnad. Vi åkte i torsdags den 2 december från ett smällkallt Sverige till ett hypervarmt Thailand. Det är extrema skillnader vill jag lova. Det var runt 27 grader varmt på kvällen efter solen gått ner på fredagen den 3 december vid 23-tiden thailändsk tid när vi nått fram till Nakhon Sawan där Karins familj har sitt hus. Trots detta hör jag till dem som ändå föredrar den här "extremiteten" framför den svenska.

Jet-laggen har hållit i sig något, framförallt på barnen som lever runt vid 24-02 nattetid, återigen thailänds tid. Men sedan kan vi få väcka Ariel vid nio-tiden på morgonen trots att hon är väldigt morgontidig annars.

Vi kommer till ett hus under full renovering nästan. Svärmor har bestämt sig för att förnya och förbättra huset som de byggde på 80-talet. Fler sovrum och fler toaletter och en möteslokal på andra våning. För det är det som alla talar om här nu; att det kommer att bli en ny församling framöver. Det är spännande vill jag lova och jag längtar verkligen efter det. Sedan är jag glad att jag får vara här och har inte från början kommit med för stora bekännelser utan får jag bara börja undervisa troende, om än i en liten grupp så är jag glad.

För mig är mycket nytt än så länge och jag behöver lära känna landet, kulturen och framförallt de troende som kommer och som redan nu samlas här hos oss på fredagar.

Sedan vi anlände i fredags så tar vi det en hel del lugnt för få varva ner efter mycket jobb i Sverige. Men redan på fredag planerar jag att möta gruppen och tillsammans med dem studera Bibeln och be och sjunga till Herren. Vi besökte också igår den församling som Karins familj tillhörde när de bodde här. Jag fick ett kort samtal med pastorn där som jag har träffat förut och han kände till planerna som vi hade och ställde sig positiv till det hela.

Redan i går, söndag så fick vi en försmak. Karins moster och ingifta morbror var på besök på kvällen (att folk kommer in då och då spontant är vanligt). De kom till tro för ca 5 år sedan och de är mycket för deras skull som vi bestämde oss för att komma till Thailand nu under en såpass här lång period. Vi kom in på Bibelsamtal och började diskutera olika synsätt och där fanns en baskunskap och vad jag kunde förstå; också en längtan efter mer, vilket jag sa till dem (genom Karin som talar thailändska flytande) att de skulle få!

Så här är vi nu och rotar oss mitt i byggskrotet!

Ingången till huset, som inte syns så tydligt utifrån

Inne på gården. Nu ser man huset och allt "skrot" runtomkring.

Ariel har funnit sig tillrätta bland lekkamrater. Till vänster; Jems (men man uttalar inte "s-et"), som är hennes syssling och till höger om henne; Si, som också är hennes kusin)

På återseende.

Denna sida är under konstruktion. återkommer snart med inlägg. Välkommen åter. Mvh Daniel Holmgren