Holmgrens i Thailand: Värmen är tillbaka!

Så har det varit julvecka, tydligen. För om det är något jag inte haft speciellt mycket av så är det julkänslor och någon större inspiration kring det precis. Det är ju ganska naturligt eftersom det inte finns något här som liknar våra svenska miljöer eller annan "julmiljö". Det är inget jag har något ont av, tvärtom. Julen tenderar att bli alltför kommersialistisk ibland. Tidningarna skriver om försäljningsrekord varje år, vi köper och köper och känner oss tvungna att betala en massa pengar för gåvor som vi ger till varandra, vi som redan har allt. Dessutom döljer vi budskapet bakom julen genom att påstå att någon tomte är den som kommer med alla paket.

Här i Thailand påstås det att Thailändarna tror att vi firar jul för att tomten föddes då. Det kanske inte är så underligt när Thailand har en buddistisk huvudreligion men väldigt många av våra svenska små barn tycks tro det också och att hela poängen med julen är att tomten kommer med paket så undrar jag ju ibland om vi inte helt har misslyckats fullständigt med leverera det stora budskapet bakom.

Julen handlar om en enda sak: Jesus! Att Gud sände sin son till jorden, som uppfyllelse av uråldriga löften och profetior. Det är den bästa gåva vi människor kunde få. Samma Jesus som var utlovad skulle komma då, för runt 2 000 år sedan, skall också komma tillbaka igen, då som befriare och grundare av det Nya Riket här på jorden. Och höll Gud löftet första gången så vet vi att Han skall göra det också en andra gång.

Sedan är det klart att det är en mysig stämning det här med jul, i vårt snöiga Sverige.Visst är det skönt att vara ledig och bara vara med familjen. Julmat är otvivelaktigt höjdpunkten enligt mig. Tomten är, oavsett vad man tycker om "honom" ursprungligen ett katolskt helgon och inte "ockulta skogsväsen" (jag vet att det finns skilda åsikter om det och ja, man kan se det ur olika synvinklar) men jag tycker det är helt onödigt och irrelevant att ha med honom i traditionerna eftersom han inte har med julen att göra. Speciellt inte i våra kyrkor och inte på våra söndagsskolor i synnerhet! "Jamen det är mysigt för barnen". Alltid samma visa, det är alltid våra barn som skall vara skådeplatsen för våra gulliga drömmar. Kunskapen om jul och andra högtider är så rysligt låg i vårt land Sverige. Vid en utfrågning vid ett tillfälle så trodde de barn som var närmast sanningen att Jesus föddes på påsken och inte julen (Jesus är igenligen inte född vare sig på jul eller påsk men syftet var naturligtvis att få veta ifall de visste varför vi firade påsk). Tyder inte det på att vi i mångt och mycket har misslyckats med att föra ut julbudskapet? Att då klämma in en tomte som skall dela ut det som för många barn är det roligaste blir då lite absurt tycker jag.

Till sist i det här: Jag är inte emot att dela julklappar men det är viktigt att inte vi kristna hänger på samma köphysteria som råder annars. Visst, svensken ger mer till välgörenhet i juletider och det får man ge tummen upp för. Men tänk om man skulle ge pengar till olika hjälpinsatser, missionsarbeten och andra barmärtighetstjänster istället för julklappar? Som tex vissa skriver i ansluting till deras födelsedagar: "istället för en gåva, sätt in pengar på ......missionens postigo. Tänk om det kunde vara innehållet i våra önskelistor?

För att gå tillbaka till veckan. Det var en sval vecka innan men redan på måndagen märkte vi att det sakta men säkerliga var på väg uppåt. Nu under helgen var vi åter uppe i 28 - 29 grader. Så nu är vi därigen.

Vi hade ingen celllgruppsträff i fredags, som var julafton utan istället åkte jag med församlingens ungdomar och pastorn ut och sjöng och bad runt om i bygden. Varje julafton så har man som tradition att man åker ut och sjunger utanför medlemmars hus. Som jag fick veta så får man i församlingen skriva upp sig på en lista om man vill ha besök. Det blir en hel del hus att besöka, det vill jag lova.

Vi var ganska många, en bil, en pick-upp (där ett gäng sitter på flaket) och en liten minibuss där vi åker runt. Man startar redan tidig kväll. Ganska tidigt var de utanför och sjöng utanför oss. Sedan hängde jag och Emil, min svåger på och åkte med.

När vi kom till ett hem så ställde vi upp oss som en kör. En spelade gitarr och en tvärflöjt och så sjöng man ett par sånger. Sedan hälsade någon en julhälsning genom att citera ett bibelställe och en annan bad för den familj man sjöng för. Sedan bjöds det oftats på godis, dricka eller rent av mat innan man åkte vidare. Vi stannade i regel väldigt kort innan vi åkte vidare, det var många att besöka.

En otroligt rolig tradition tyckte jag, även om man höll på hiskeligt länge. Kl 02:50 på natten låg jag i sängen. Phu!

En annan rolig och lustig sak med den här traditionen är att det tycks vara ett invant beteende hur det skall gå till. Man sjunger framför ett nedsläckt och låst hus, ingen som lyssnar. Sedan när vi är klarar, då öppnas dörrarna och man kliver fram och bjuder in till sina förberedda godsaker. Ungefär som "Ha ha, ni trodde vi sov, men vi var beredda hela tiden" :-)

Jag är glad och tacksam för ungdomarna och ja, thailändarna i hela församlingen att de är så inkluderande och vänliga, trots att vi är så begränsade i att kunna kommunicera med varandra. De plockar fram sin begränsade och skraltiga engelska (för kunskapen i engelska är verkligen låg) och jag använder de få ord och meningar på thailändska jag kan. Jag pluggar nu nämligen thailändska. Jag fick av Karin en bok med CD i att lära sig thailändska från engelska som man går igenom i olika lektioner. Jag har även fått skolpapper i alfabetet som man skall lära sig fylla i. Jag vill verkligen lära mig språket.

Vid ett tillfälle sjöng vi utanför ett hus där mannen var från England (de tillhörde dock inte församlingen). Direkt skickades jag fram för att be på engelska eftersom jag var en av de absolut få som kunde det. Kul att jag fick vara med! Jag skall säga det också att jag har haft mycket hjälp av Emil som varit med och tolkat och även framför på thailändska det jag har sagt så man har fått vara med i samtalen. Mycket heder till honom! För att inte sedan nämna att även Karin har hjälpt till mycket. Hon tolkar mig när jag undervisar i cellgruppen och hon gör det, trots att bibliska begrepp inte alltid är så lätt ens för henne att översätta.

De forsatte även på juldagen att sjunga men undertecknad orkade bara inte vara med. Nu denna vecka efter så lämnar Emil, Yupin och Alvar oss för att fara tillbaka till Sverige igen. I skrivandets stund (måndag) så har temperaturen gått ner igen, från 23 grader på morgonen till 26 nu på lunch. Många dalar upp och ner men så är det "vinter" även här i Thailand. Många vänliga hälsningar Daniel