Korsat gränsen

Nu är vi hemma i Nakhon Sawan igen och det hela börjar gå mot det vanliga igen. Under veckan som har varit har vi som redan nämnt varit i Chiang Mai som ligger i norra delen av landet. Största anledningen är att visumet, som är ett förlängt turistvisum ger oss rätten att stanna 60 dagar i landet, sedan måste vi få en ny stämpel så att vi får 60 nya dagar. Visumet är ett s.k. trippelvisum vilket betyder att vi tre gånger under samma period får resa in i landet. Det ger en sammanlagd tid av 6 månader. Det räcker med att man få en ny in- och utresestämpel så är det godkänt, allt under en och samma dag. Ett vanligt turistvisum, ett sådant man får automatiskt när man som turist kommer in i landet via Bangkok är 30 dagar och inget man måste ansöka om. Eftersom vi från början hade planerat att stanna längre så ansökte vi om förlängt visum på thailändska ambassaden i Stockholm. Detta visum var, hör och häpna; också gratis. Det är bra. Att villkoret är att man lämnar landet två gånger under denna tid kostar ändå. Dessutom hade undertecknad, visade det sig när vi var vid gränsen råkat räkna fel på antalet dagar så vi hade överträtt visumet med en dag. Då får man böta. I det falllet är det 500 Baht (den thailändska valutan) per vuxen och överträdd dag, tillsammans för oss 1 000 Baht vilket i dagsläget ligger på ca 220-230 SEK kanske.

För att gå tillbaka lite i tiden så bodde vi hos några vänner som vi känner sedan tidigare. Chiang Mai är en ”missionärsstad” kan man säga. Här bor många missionärer som antingen jobbar i Chiang Mai eller i övriga Thailand eller har det som bas utifrån arbeten i Burma, Laos, Vietnam eller Kambodja. Vi var på Gudstjänst i en internationell församling. Det var som att komma till Amerika. Å andra sidan förstod jag predikan och den var bra.

Från Chiang Mai tog vi på tisdagen den 1 februari en buss som gick till gränsen mot Burma. När vi väl kom till gränsen fick vi först gå igenom både den thailändska och den burmesiska gränskontrollen. Sedan var det bara att promenera omkring en stund, hur länge man ville. Dock skall det tilläggas att gränskontrollen stänger kl 5 på eftermiddagen och vi ville inte sova över i landet utan tillbaka till Chiang Mai samma dag helst. Så här nära gränsen talar många thailändska även på den burmesiska sidan. Att handla med Baht går också jättebra.

Efter en lunch och lite handling på bazarerna så gick vi mot gränsen igen. Jag fick faktiskt intryck av att det var lite skillnad på standard mellan de båda länderna här.
Jag kan också notera att vi inte var de enda västerlänningarna som var här. Helt klart är detta ett vanligt sätt att förnya sitt visum på. Vi kom att råka sitta bredvid en amerikan på en av småbussarna. Det var inte första gången han gjort detta. Det finns ett myller av regler omkring det här men det är nog ett känt fenomen (vi var ju uppmanade av ambassaden i Stockholm att göra det). Nu har ju vi ett speciellt visum men man bör nog kolla upp om man som vanlig turist har fått 30 dagar via Bangkok och vill göra en sådan här utflykt att vissa små gränser bara ger 15 dagar i visum. Skall man då stanna 3 veckor i Thailand tex, alltså 21 dagar och man gör en sådan här resa i början så kan det ju finnas risk att man får böta när man skall flyga hem för att man trodde att man hade 30 dagar när senaste stämpeln bara gav 15. Mycket siffror men kanske kan det hjälpa någon som funderar på att semestra i Thailand.

Nu är vi i alla fall tillbaka och det har gått bra. Karins svullnad på benet har gått ner om det var någon som bad för det förra veckan men det infekterade såret är kvar.
I fredags undervisade jag om ”den sista tiden och Jesu återkomst”.

Återigen en liten anekdot: Thailändskan går framåt, om än långsamt. I fredags kväll skulle vi bada barnen och hade satt på en kittel med vatten på spisen som skulle värmas upp. Vi har ju inte varmvatten i duschkranen. När det var klart skulle jag ta kitteln och gå med den till badrummet för att hälla i baljan. Då ropade jag ”Lan, lan lan!” vilket på thailändska betyder ”het/hett”. Det räcker att säga så för att varna att man bär på kokande vatten. Nu finns det ju nyansskillnader i språket. Säkert inget problem för dem som kan men för den nye kan det vara svårt. Om man säger ”lan” med uppåtgående ton på a-et så betyder det ”het”. Men om man har en nedåtgående ton på a-et så betyder det något helt annat. Så istället för att säga ”hett, hett, hett!” så råkade jag tydligen säga ”Det spökar, det spökar, det spökar!” Det kanske det gör i detta buddistiska land men det är ett helt annat ämne.

Mvh

Ariel, på väg mot Burma. Floden under delar länderna åt.

Salomon, smått road.

Gränsen mot Burma

Inne i Burma. "City of the Golden triangle" har en dubbel betydelse. Området är känt för att vara världsledande i Opiumodling. Men det är också ett senare begrepp, vilket nog anspelas på här. Två stora floder; Ruak och Mekong flyter ihop här och bildar så en knytpunkt, ett "treriksröse" kan man säga mellan Burma, Laos och Thailand.