Svettigt värre

Den har kommit verkligen! Den där som man trodde skulle dröja lite, lite till. Jag talar om värmen! Som jag skrev om i förra veckan så hade temperaturen stigit nu i februari och det har bara börjat. Det är fortfarande svalt på mornarna men sedan blir det den här täta fuktiga luften som gör att det igentligen inte måste vara speciellt varmt, det är bara svettigt ändå, hela tiden. Nu har det varit uppe i en 35 – 36 grader i veckan och jag vill lova att det känns. Det är inget roligt väder. Det är bara jobbigt. Man vill bara sitta inomhus och inte ens det är roligt och skönt alla gånger. I de här länderna vill man inte ha ”en plats i solen” om man säger så. Och inte är det negativt att hamna i ”skuggan” heller. Jag klagar inte, jag tar hellre det här än -21 som jag hörde att man haft i Stockholm i veckan men jag bara konstaterar att ihärdig fuktig värme kostar på de mänskliga krafterna också.

Jag tycker att jag börjar få en bild av platsen och lite hur samhället runt omkring fungerar. Det händer att jag handlar något själv och använder en väldigt skraltig thailändska, ibland blandat med lite engelska. Men det är ändå thailändska och även små, små konversationer uppstår ibland med vänner som man stöter på. Relationen till församlingen inne i Nakhon Sawan växer och djupnar. Det är planerat att jag skall predika där vid ett tillfälle nu under våren.

I cellgruppen har vi kommit igång med ny undervisning. I fredags undervisade jag om Israel och hur vi skall se på det i Nya Testamentets ljus. Detta ämne skall jag fortsätta med nästa fredag också. Det har lugnat sig något med de konflikter som jag nämnde om förra veckan och som sagt, vi hade cellgrupp hemma hos oss som vanligt. Har ni bett så tack så mycket och fortsätt gärna be för oss.

Nu senast under måndag kväll har jag och Emil varit utanför stan, ute på landsbygden och hälsat på en av cellgrupperna där. Vi var 11 stycken med barn. Vi sjöng och bad och delade ordet. Även jag fick dela ett ord och jag läste 2 Tim 2:1-7 och uppmuntrade dem att arbeta för Guds rike och inte ge upp. Belöningen skall komma.

Denna veckas blogg får avslutas med dessa bilder på min älskade fru och familj som jag så gärna visar upp:

Mvh Daniel

Barnen och Karin myser ihop.

Vi fick chans att gå ut ensamma i veckan. Vi hade 6-årsfirande sedan vi blev ihop, visserligen drygt två veckor försenat men en mysig restaurant blev det.