Holmgrens i Thailand: Hemma i Sverige igen

Vår tid i Thailand är nu slut. För den här gången. Nu sitter jag här i Sverige, på Värmdö närmare bestämt och summerar det hela. Vi hade de två första dagarna i veckan i Thailand. Mycket handlade igentligen bara om förberedelse och packning. Samtidigt har människor runtomkring börjat inse att vi faktiskt skulle lämna landet. Många har kommit och hälsat på för att ta adjö.

Sista dagen, i tisdags den 24:e hade vi i stort sett hela dagen på oss. Planet skulle inte gå förrän 23:25 på natten. Ett av de saker som kändes mest värdefullt var att få ta adjö av våra vänner Baporn och Long ton, Karins moster och hennes man. De var för dem vi kom och hade undervisningen. Att vi har samlat så många fler kändes bara som en bonus. De blev ju frälsta för sådär kanske 6 år sedan och man ser verkligen en genuin omvändelse hos dem. De vill leva för Herren och utifrån sina förutsättningar känns det som att de bär sig själva i tro. De är risodlare. Det är ett hårt arbete i Thailand. Rispriset har legat lågt vilket gör det svårt för bönderna att få en anständig försörjning för det. Missväxt och förstörelse genom regn och oväder blir också ett stort ekonomiskt bortfall för dem. Detta har drabbat dem några gånger. Senast nu i vintras när vi kom. I december blev det berättat för mig att det hade varit missväxt. Jag tog då min Bibel och begav mig till dem. Jag och Long ton åkte motorcykel ut till risfältet där Baporn höll på att tröska. Utifrån 5 Mos 28 där förbundets välsignelser och förbannelser står började jag be och bad utifrån välsignelserna att samma välsignelse skall drabba Baporn och Long ton eftersom de genom Jesus står i förbund med Gud. Det som känns så roligt med det här är att man kan be så bokstavligt utifrån texten. Bibeln är ju i mångt och mycket framväxt ur en dåtida jordbrukskultur så mycket i texten handlar just om odling vilket det samma gällde här där vi var. Efter en stunds bön och ett bönevarv runt en av åkrarna så åkte vi därifrån. Nu efteråt har Long ton berättat att det har växt jättbra där. Sådant är kul att höra och ger en tacksamhet till Gud.

Nu har vi känt på den svenska temperaturen under några dagar och upplevt vädret. Det har varit både sol och regn här. Att det har regnat här är inget ny upplevelse för oss. Det har regnat ganska mycket i Thailand den här våren. Däremot kommer inte Sverige upp på den nivån av skyfall som kommer i Thailand. I övrigt får vi klä på oss. I princip inget av de kläder vi använt på barnen i Thailand funkar här än så länge.

I Onsdags kväll, den 25:e landande vi på Arlanda. Att vi just nu bor på Värmdö beror på att vi bor hos svärmor tills vi får tillbaka vår egen lägemhet i Huddinge i mitten av juni.

Det är så många tankar som flyger runt i ens huvud. Mycket att vara tacksam för. Jag tänker på alla fredagskvällar som vi samlats för bön och undervisning. Jag känner mig väldigt tacksam för den öppna dörr till församlingen som vi fått. Jag tänker också på alla de människor vi lärt känna. Naturligtvis har vi lärt oss mycket också. Vi inser att åka iväg så här en begränsad tid när Karin är gravid har ett pris. Att huset där vi bott också har varit en byggarbetsplats har inte alltid känts så lyckat det heller. Vi har haft folk runtomkring oss hela tiden vilket är positivt ur många aspekter men som också tar på krafterna väldigt mycket vissa tider speciellt om man har barn i 1 - 3 års åldern samt en gravid fru.

Detta är saker man får ta med i utvärderingen och se hur man gör annorlunda till nästa gång. Just nu den närmaste tiden är det ju barnafödande som gäller för mig och Karin. I juli kommer vår son. För det blir en pojke, det har vi kollat upp. Vad som händer sedan i höst och till nästa år vet vi inte just nu men vem vet vilka dörrar som kan öppnas. Men det blir en annan historia att berätta.

Tack alla ni som har läst och följt oss via den här bloggen eller på något annat sätt.

Mvh Holmgrens